Strandväder

Efter att ha firat Husses födelsedag  med god middag igår hos vår dotter vakande vi idag upp till strålande solsken. Härligt att det framåt. Molly och jag var ute på vår vanliga lilla morgonrunda och sedan efter diverse förmiddagssysslor gick vi vid 12-tiden ut på långpromenad.

Vi tog såklart den vanliga rundan ner till hamnen, där det var så mycket bilar på parkeringen att man kunde tro det var en badsöndag i juli.  All is inne i hamnbassängen var borta.

Vi gick över bron och kom ner till stranden och där var massor av folk och hundar som gick och njöt i solskenet.

På havet var det ganska så mycket is och några djärva var ute och jumpade på isflaken. Molly och jag gick ut på den långa bryggan.

Hon hade nog gärna velat hoppa i eftersom hon älskar att bada ........

...men det fick vänta tills vi kom hem då blev det shampo och balsam i duschen. Nu går hon omkring iförd sin badrock och gnäller framför ugnen eftersom därinne håller en rådjursstek på att tillredas. Det är nog bäst att jag också går ut i köket och börjar fixa med rotfrukterna som vi ska ha till!

Rättelse

I går skrev jag att veterinären vaccinerade Molly i nosen. Jag kanske skall förklara att det var i näsborren han sprutade in vaccinet, ungefär som man själv tar Nezeril vid nästäppa. Han hade en kanyl som han sprutade med och det gick blixtsnabbt.

Idag har vi ett underbart härligt väder, några minusgrader men strålande solsken. Jag öppnade dörren till uterummet som är helt oisolerat men där visade termometern på +15 så Molly tyckte vi skulle fika därute.

Snälla Matte vi kan väl fika här ute i solskenet

Luktar gott med kaffe

Kolla bullarna, sådana gillar jag

Kom nu!!

Nu börjar i allafall Hilma och jag

valpmys...

Många av bloggvännerna har ju just nu mysiga valpar därhemma att gosa med och jag har min snart 6 år gamla Molly! Men hon har som alla andra varit en gosig och ullig valp. Se här bara.....

 

Många av er har ju också 2 eller flera hundar och det har vi också haft. För 30 år sedan hade vi 1 shetland sheepdog och 1 beagle samtidigt. Det hela var nog inte så välplanerat eller genomtänkt, det bara blev så. Sheepdogen hade vi skaffat men beaglen "blev vi med" istället för ett arvode på ett jobb som min man utfört. Beaglen hade mycket energi och hade behövt aktiveras mer för att bli familjevänlig. Det inser man så här efteråt, men vi hade 2 små barn som också krävde sitt och så fick han bli som han blev (= opålitlig). Det hela var ohållbart och vi valde att ta bort honom efter 4 år. Den andra hunden (som var genomsnäll av sig själv) fick ett lugnare och bättre liv och behövde inte längre vara rädd och barnen kunde ha sina leksaker ifred utan att ha en hund som vaktade på grejorna. När vi skaffade Molly bestämde vi att vi bara skulle ha 1 hund och det löftet gäller fortfarande.

Idag har Molly varit hos veterinären för den årliga vaccinationen. Hon blev borstad och fin innan och visste då, att hon skulle få följa med när vi tog på oss ytterkläderna. Hon for ur bilen och stretade och drog och ville in på kliniken, men så fort vi  kom innanför dörren blev hon lite ängslig och ville upp i knäet på oss. Hon har tacka och lov (peppar, peppar, ta i trä) aldrig drabbats av något otäckt som veterinären har fått reda ut, men det är väl den annorlunda doften som gör att det känns otäckt där. När veterinären sa: varsågod och följ med, så hoppade hon glatt ner på golvet och följde med honom in på rummet.
Tidigare har han alltid gett sprutan i nackskinnet, men nu var det något nytt att det skulle sprutas in i nosen. Jag ställde mig lite frågande om hur detta skulle gå eftersom jag tycker att det är så enkelt med sprutan i nacken eftersom hon då inte fattar eller ser vad man gör. Detta skulle vara effektivare mot bl a kennelhosta så vi ställde upp på nyheten. Husse höll upp nosen och innan Molly fattat vad veterinären gjorde som var det klart. Ofattbart enkelt.

Efteråt gick vi några ärenden på stan. Molly har ända sedan hon var valp fått följa med på stan, men blir likväl lite stressad av allt nytt. Dessutom gick husse på sittt håll (systemet) och vi skulle till parfymbutiken, grönsaksaffären och bokhandeln. Hundar är välkomna i de flesta butiker, tom på Åhléns, och det tycker jag är bra, för jag skulle aldrig i livet binda min hund utanför en affär hur kort stund ärendet än skulle ta. Vi fick knacka på rutan hos grönsakshandlarn så han fick komma ut och höra vad jag ville ha, för där får hunden nog inte gå in då de hanterar livsmedel i lokalen.

Ja, mycket mer har inte hänt här hos oss denna gråmulna trista dag.

Längtan

Nu är det längesen vi var i skogen. Det har inte blivit av eftersom stigarna varit jättehalkiga då det ömsom töat och ömsom frusit på i flera veckor. Igår längtade vi dit och tänkte, att eftersom snön är borta i trädgården, går det nog bra att gå i skogen.

Vi har, som jag tidigare berättat, ca 1,5 km till den närmsta skogen, men vi har en liten-liten skog alldeles intill vårt bostadsområde och där är snön borta utom på stigarna. Längst bort, där ni ser stigen slutar, ligger Brukshundklubbens inhägnade träningsplaner som vi brukar  vistas på . Man får bara vara där då man tränar, men träning kan ske på olika sätt; Molly springer lös och då och då ropar jag in henne, hon letar upp gömda föremål och apporterar dom till mig osv. Jag betalar gladeligen medlemsavgiften på 400 kr/år för att få disponera planen. Där förekommer ingen verksamhet på dagtid så det är bara att gå dit när andan faller på.

När vi kom till ner till Thorslundsskogen (1,5 kom bort) rådde där full vinter. Mycket märkligt! Stigarna var jättehala, snön hade skare som inte bar och det var allmänt disigt och trist där. Hur kan det vara så stor skillnad på bara någon kilometer?

Nej, skogen får nog vänta ett tag till, vi fortsätter att gå å-promenaden ner till havet. Den är alltid bra och skänker sådan harmoni att man gärna går dit ofta. Idag lyste åter solen och termometern stod på +1.

Gräsmattan är grön och fin men isen ligger fortfarande i vattenkanten. Idag forsade vattnet snabbt fram på sin väg till havet och fåglarna snattrade vid iskanten. Vi mötte väl ca 10-12 personer men inte en enda hund och vi var ute 12.30 -14.15! Konstigt, men kanske vill folk inte ta ut hunden eftersom det är vått ute och päls och tassar blir smutsiga. Stackare

Avslutar med en bild på den lilla bron som jag brukar kallar Monet-bron, visst är den charmig. Jag önskar er en trevlig helg och tänker på alla ni som myser med er nya valpar. Inte alls avundsjuk (...jo..)

Ensam hemma

Igår var det en alldeles speciell dag, vårt lilla barnbarn Axel döptes i Stångby kyrka som ligger strax utanför Lund. Han var verkligen på alerten och jollrade så prästen kom nästan av sig i ceremonin.

Molly var ensam hemma betydligt längre tid än hon vanligtvis brukar. Hon är oftast aldrig ensam längre  än 3 timmar. Hon är välkommen att följa med till de flesta vi känner, annars löser vi det på annat sätt. Just nu löper hon och jag ville inte be någon passa henne hemma hos sig och de hundägare jag känner och som jag brukar lämna henne till, har hanar.

Hon hade nog kollat i fönstret efter oss och skällt på folk som gått utanför på vår lilla gata. Vi har ett par läsfåtöljer stående i burspråket på ovanvåningen och dynorna i dom var "på svaj" så där har hon stått. Vi bor inte i radhus så hon kan inte störa någon om hon skäller, det är bara hon själv som blir törstig och hes.

Naturligtvis blev hon överlycklig då vi kom hem och sov som en stock hela natten - så lite jobbigt hade det nog varit.

Vi däremot hade en alldeles underbar dag. Den lilla vitmålade kyrkan låg ute på landet i en kyrkby, den var ganska liten inuti så det hela blev väldigt "nära" och trivsamt. Axel var på ett strålande humör hela dagen och blev rikligt uppvaktad med allehanda presenter.

Idag har vi 3-4 +grader ute och nästan all snön har försvunnit. Det är vått och smutsigt på vägar och trottoarer och ett tråkigt grått dis råder. Molly och jag har varit ute på vår vanliga runda och det fanns jättemycket nytt och spännande att nosa på nu när snön är borta. Vad som också syns och som är riktigt äckligt, är alla lortar som lata hundägare struntat i att plocka upp efter sina älsklingar. På ett ställe var hela gräsplätten fylld och jag vet vem som brukar stå där med sin ettriga bruna terrier. Fy skäms på sig!

Efter 8 dagar....

.....hos oss, blev Hilma i gårkväll hämtad av sin familj. De har varit på semester i Egypten, solat, badat och frusit lite grann. Även där är det vinter just nu, fastän temperaturen visar över 20 grader, men det blåste ganska ihållande och kallt. Dom var i allafall nöjda med sin vecka, hade kopplat av alla måsten och bara varit tillsammans. Skönt för dom!

Hilma blev jätteglad och tala om att hundar har ett sjätte sinne. Hon kände på sig att  hon skulle hämtas ....  När jag hade kollat på datorn att planet landat och berättat det för min man, så gick Hilma och lade sig vid dörren, sprang ibland lite oroligt omkring men visste definitivt att något var på gång. Hon skrek av glädje precis som de övriga i familjen och glömde säga adjö då hon gick!

Det har varit roligt att ha henne här och det har gått så bra mellan Molly och Hilma. Inte en enda gång har de tittat snett på varnadra eller "gruffat". Till saken hör att Hilma var i slutet av sitt löp då hon kom och då är man ju väldigt vänligt inställd till umgänge med andra hundar. Nu har Molly börjat löpa och då är hon ju på samma sätt glad för umgänge med andra. Ja, dessa hormoner!!!

Här har de landat i en stol i uterummet. Båda är soldyrkare och det var just här det var som skönast.

Här hos oss är det lika halt som hos alla andra har jag förstått. Man har kasat omkring som en försiktig åldring och det har verkligen inte varit skönt att vara ute och promenera. Jag har kännt mig stel i hela kroppen då jag kommit hem. Pratade med en granne om detta och han rekommendrade broddar att fästa på skohälen. Jag har hört mig omkring på lite olika ställen men överallt har de varit slut. Nu var grannfrun så bussig att hon lånade ut ett par "tå-broddar" till mig och har jag provat dom på promenade idag. Det kändes säkrare att gå, visserligen var det lite lösare i isbeläggningen på vägarna idag, inte blankis som tidigare, men vi kunde hålla bättre tempo och slappna av.

För övrigt händer inte så mycket så här års, men har ni märkt att det är ljusare lite längre på eftermiddagen!!! Vi har lamporna stående på timer och då märker man att de tänds då det fortfarnade är ganska så ljust ute. Skönt att det går på rätt håll!

Surpotta........

.....blev jag idag kallad av en kvinna då jag var ute med Molly.

Vi gick på en gångväg inne i ett villaområde några kilometer hemifrån då vi närmade oss en korsande stig. Jag såg kvinnan och hennes skuttande hund på avstånd, hon grejade med något i påsen hon hade i handen och hade noll koll på omgivningen. Hunden var något större än Molly men var säkerligen en unghund eftersom den var ganska så yvig i sina rörelser.

Jag hade Molly i flexikoppel och gjorde som jag brukar då vi möter någon människa eller hund, jag "halade" in henne och hon går då in vid min vänstra sida och går fot i kortast tänkbara låst koppel. Den andra hunden var inte lös utan hade också flexikoppel men kvinnan gjorde ingen ansats att korta in kopplet.

Jag stannade då och ropade att hon skulle "hala in" sin hund för man vet ju att med flexikoppel är det nästan förenat med livsfara för både hund och människor då man möts. De snor in sig på nolltid runt varandra.

Men nej då kvinna forsatte glatt framåt med hunden hoppande i den tunna linan 5 m framför sig. "Hala in" ropade jag igen  - vad säger du, svarade kvinnan - korta kopplet, sa jag då med lite barskare stämma.

Då tog hon "illa upp" och kallade mig surpotta. Men jag ville inte ha en vild och busig hund i tunn flexilina dansande runt mig och Molly. Hunden ville säkert hälsa och matten var väl van att hennes lilla älskling var omtyckt av alla och fick göra vad den ville.

När hon sa Surpotta ville jag förklara mig, men hon ville inte lyssna, utan sa omigen att jag var en surpotta.

Då sa jag; - och du är en gammal kärring som hörde illa!

Jag brukar verkligen aldrig brusa upp eller kalla folk vid fula tillmälen men jag tyckte hon var så urbota dum, dessutom såg hon dum ut och verkade inte begripa sitt och sin hunds bästa. Om hon hörde vad jag kallade henne vid, vet jag inte, men det kändes skönt att få häva det ur sig. Så det så!!!!

Avslutar med en bild på 2 som är glada att det är töväder på gång och att isen släpper.

Kompisbesök

Detta är Mollys kompis, hon heter Hilma, är 3 år gammal och av rasen jack russel. Hon brukar vara hos oss lite då och då, finner sig bra tillrätta med våra rutiner och är väldigt lyhörd och följsam. Med andra ord en liten behändig, 7 kg tung vovve.

Nu är det ju så, att terrier har ett explosivt humör så vi vill gärna ha koll på vad Hilma och Molly sysslar med och var de är. Hilma kom in i familjen 4 månader gammal, hon var sist kvar i sin kull och hade förmodligen fått en ganska så tuff start i sin relation med andra hundar och varit tvungen att hävda sig för att få plats i flocken med de lite äldre hundarna hos uppfödaren.

Hon blev lycklig över att få en egen familj och var tuff till tusen första gången hon träffade Molly. Hilma ville inte foga sig för den 3 år äldre Molly trots att Molly sa till henne då hon for fram och ville leka. Nu är det så, att Molly tyvärr aldrig har varit speciellt "leksig" eller social av sig, så hon gillade definitivt inte att ha en valp hängande i öronen.

Hilma har numera lugnat ner sig och vet vad som gäller i umgänget med Molly. Vi undviker dock att ha leksaker framme då de träffas och de äter inte ben i sällskap. Maten serveras i olika rum, men då jag mäter upp den sitter de på varsin sida om mig och darrar och piper av upphetsning. De tittar vänligt på varandra och viftar på svansarna och snusar lite försiktigt på varandra, allt för att inte retas.

Hilma är lite "vaktig" då hennes familj är i närheten och vill gärna försvara dom om man t ex kramas då man träffas eller går. Hon har till och med gjort utfall mot sin mattes häst då hon uppfattade honom som en konkurrent. Hon har med andra ord ett stort ego. Trots det så gillar vi skarpt henne allihop.

Idag har vi varit ute och gått i det fina och soliga vädret. Turen gick som vanligt ner till småbåtshamnen och vi mötte flera andra hundar, men allt gick lugnt till väga och ingen "bar sig åt". Snön var perfekt i dag, dvs inget fastnade i pälsen och det var torrt på gångstigarna.

Nu vill Hilma åka hem, hon ligger på en pall vid ytterdörren och lyssnar efter matte och husses bil. Vi får väl se hur det blir med det!

Nu väntar Let's dance, skall bli intressant att se nya förmågor och hur de utvecklas under tävlingen!

Härliga vinterdagar

Årets tre första dagar har bjudit på härligt vinterväder med strålande solsken och 5-10 minusgrader. Vi har varit ute ca 2 timmar varje dag och bara njutit.

Nyårsnatten bjöd på töväder, så det är väldigt halt på sina ställen, och även om man som hund har 4 ben i backen så halkar man till emellanåt.

När det är så här fint väder går vi hellre å-promenaden ner till havet än går omkring i skogen. Det knakar om isen, om det är som den lägger sig eller bryter upp, vet jag inte.

Det har nu varit snötäckt i 6 veckor hos oss och då drar sig skogens djur in till mer tättbefolkade platser för att leta mat.

I morse såg vi 2 fasaner och 2 rådjur som strövade omkring på Mollys morgontoalett-ställe som är ett grönyts-område mellan villakvarteren. Trots att hon är viltspårhund ville hon inte dra iväg efter dom (hon är kopplad) utan stretade iväg hemåt där frukosten väntade. Hon vädrade i luften efter dom men det var inte tillräckligt intressant när matskålen väntar!

Ack ja, man upphör aldrig att förvånas över sin hund.

Gott Nytt År

Alla Bloggvänner önskas Gott Nytt År från mej och Molly.

Här kommer en bildkavalkad över året som gick.

Januari

Vi får veta att Molly blev 2009 års Viltspårcocker

Februari

Skälderviken isbelagd

Mars

Skidåkning i Sälen

April

Årets första spårtävling. SSRK ordinarie i Ljungbyhed

Maj

Inbjundningstävling Kristihimmelfärdsdagen i Matteröd.

Juni

Sommarfest med familjen

Juli

Hundträff i hamnbassängen i Arild

Augusti

Ordinarie vilspårprov för Norska Spanielklubben i Telemark

September

Cockerklubbens Vilspårmästerskap i Tyrsbo Östergötland.

Oktober

Cockersydväst-träff och prova-på-dag på Järavallen

November

Snö redan i november

December

Snabbt ut och ännu snabbare in, 17 minusgrader.

Årets största händelse är dock barnbarnet  Axel, född 5 september