tisdag 11 september 2012

Veterinären ringde.....

i morse och nu leker livet igen på Florakullen. PAD-proven visade att Molly's bortopererade juvertumörer var godartade!!!!!


Tjoho, säger vi och är förstås jätteglada att vår lilla Molly inte är dödssjuk. Ni vet själva hur många tusen tankar som far genom huvudet om hur det skall bli att ha en allt sjukare hund och hur länge det ska ta innan man måste ta ett definitivt beslut. Nu skjuter vi det framför oss i förhoppningsvis flera år och satsar på att rehabilitera Molly så vi kan ta våra härliga skogspromenader igen.

Jag känner mig allt emellanåt lite rastlös eftersom jag är van att promenera minst 1 timme dagligen med henne. Att gå utan hund känns också väldigt bart och konstigt så jag har tagit mig en cykeltur då och då.

Ja, nu är det bara stygnen som skall tas och sen ska jag ta i tu med alla tovor som bildats under tiden. Jag vill inte dra och slita alltför mycket dessutom är hon liiiiite känslig så det får nog bli effileringssaxen rakt över. Pälsen är ju "kvaddad" ändå inför operationen och som bekant växer det snabbt ut igen.

lördag 8 september 2012

Rehabmode

- "Vilket konstigt ord - men ni fattar nog vad jag menar när ni ser bilden på mig i min fina T-shirt som matten fixat till.


Nu är det så att den hänger ner lite under magen, så när man är ute och jagar koltrastar och det är vått i gräset så blir den lite fuktig. Matten binder då en scharf runt midjan på mig och vips, så är det problemet löst.


Jag känner mig väldigt bekväm i min dress, det går alldeles utmärkt att jympa i den och köra med nosen i backen och glida framåt.

Det enda som är dåligt med dressen är att det inte går att klia sig med baktassarna på magen - men matte säger att det är just därför jag måste ha dressen på mig. Hon passar mig som en hök på dagen och då slipper jag också ha tratten på. Nu är det dock läggdags och då även tid att ta på tratten- så godnatt och sov gott allesammans.

onsdag 5 september 2012

Plåstret borta


Molly på klipporna utanför Grebbestad för 2 veckor sedan

Idag har vi varit på återbesök hos veterinären eftersom det 20 cm långa plåstret skulle bort. Aldrig i min vildaste fantasi kunde jag tro att det skulle gå så lätt. Hade inbillat mig att hon skulle ha lugnande spruta eller dylikt för att någon skulle få komma i närheten av operationssåret. Sköterskan pillade bort det lite i taget och vi kunde nu se hur mycket av juverraden som var borta. Såret såg fint ut, kanske lite vätskande på ett ställe men annars så....

Nu får hon passas noga så hon inte kliar sig på magen med baktassarna. Vi blev rekommenderade att köpa en kortärmad T-shirt i storlek till en 7-åring (!) sprätta upp den i sidsömmarna en bit och sen knyta ihop den om bakbenen. Nja... det blev lite klumpigt, så husse som är en uppfinningarnas man, kom på att vi syr ihop den igen men bara längst ner så får vi ju hål för bakbenen. I morgon skall vi modifiera den lite till genom att ta in den lite under magen men annars fungerar den jättefint.

Vi prövade också att sätta små barnstrumpor på baktassarna men de ramlade av trots någon slags djurtejp som en väninna kom med och som skulle viras runt strumporna och tassarna.

Ja, ett sånt besvär man har - men så är Molly oss också väldigt kär och vi vill göra allt vi kan för att underlätta hennes bättring.

tisdag 4 september 2012

1 dygn efter

operationen mår Molly oförskämt bra! Hon får en smärtlindrande och infektionshämmande tablett 2 gånger dagligen och verkar nu i kväll inte ha ont.

Under natten har hon gnällt en hel del men det är nog mest tratten som irriterar. Kanske stramar det i såret och då är det svårt att hitta en skön liggställning.

Vi försöker låta henne gå utan tratt så mycket som möjligt, det blir att sitta i soffan och läsa och ha hunden intill sig. Hon hoppade själv upp i soffan i uterummet då vi förmiddagsfikade, säg vilken människa hade gjort en sådan prestation ett dygn efter en stor operation. Hon har till och med jagat rönnbärsberusade koltrastar i trädgården och skällt ut dom ordentligt :-)


Efter maten brukar hon få en liten tuggpinne som helst skall ätas ute på samma ställe på gräset varje dag - så även idag.

Imorgon skall plåstret hon har på magen tas bort. Veterinären skall som tur är ta det. Tänk själv - lossa ett plåster som är fastklistrat i en massa hår. Sedan blir det för matte att tvätta såret varje dag och kolla så det läker fint. Stygnen skall sitta åtminstone i 10 dagar.

Det var allt från oss för idag. Godnatt!

måndag 3 september 2012

Nyopererad


- "Jo, så är det! Och en hemsk tratt som är i vägen överallt måste man ha om huvudet"

Dagen efter vår lingonutflykt, som jag berättade om i förra inlägget, upptäckte jag en knuta på ett av  Mollys juver. Vi ringde veterinären och fick tid omgående för undersökning. Camilla hittade då fler förhårdnader på 4 andra juver. Oj vad vi blev oroliga och ledsna men hon tröstade oss med att de var små, inte såriga eller på annat sätt "fula". Molly fick ta ett blodprov som visade fina värden samt röntga lungorna. Inga elaka skuggor syntes på bilderna så allt såg fint och normalt ut och då är det rätt och riktigt att operera.

Idag var det dags för ingreppet och vilken vånda det var för både husse och matte. Vi till och med avstod att äta frukost för att vara solidariska med Molly (sanningen var nog mest den att vi inte hade någon aptit). Jag var så ledsen hela gårdagen för det kändes som det var sista dagen med Molly. Vi var ute och gick och hon fick sniffa fritt hur länge och noggrannt hon ville. Jag gick dit hon ville. Sen badade vi och hon luktade gott av shampo och balsam. Vi lekte och letade godis och till middag fick hon extra gotta i sin skål.

8.30 lämnades hon på Veterinärhuset och gick villigt och glatt med sköterskan ut ur rummet utan att kasta så mycket som blick på matte eller husse. Klockan 12 ringde veterinären och meddelade att allt gått bra, Molly hade just vaknat ur narkosen och vi kunde komma för att hämta henne kl 16.00.

Hon har ett 20 cm långt operationssår som nu är täckt med plåster och är lite pipig och gnällig. Tratten har vi lagt av nu på kvällen eftersom vi suttit stilla och haft möjlighet att "passa" henne hela tiden. Skall strax sätta på den för det börjar bli dags att gå och lägga sig. Jag har bäddat till mig på bottenvåningen eftersom Molly inte skall gå i trappor och vi vill inte bära och kånka på henne eftersom hon kanske har ont. Biabädden är så mjukt och gott bäddad att hon ligger precis som en prinsessa på ärten.

Nu hoppas vi PAD-proverna visar att det inte var något malignt och att såret läker som det ska.