Septembersommar

Oj, oj vilket fint väder vi haft senaste veckan, det har inte blivit tid över att blogga. Vi har i stället njutit, varit på långa härliga promenader samt jobbat i trädgården.

Vi har höga sköna klitter som skyddar då det blåser kallt från havet. Skönt att gå i lä för vinden, men ändå kunna känna havslukten och höra dånet från vågorna.

Vi har pysslat i trädgården, tömt krukor och kastat vissna sommarblommor, planterat ljung och ansat lite här och där.

Olivträdet har varit på grönbete hela sommaren och är frodigare än vanligt, det får stå ute ett tag till, i alla fall så länge det inte är risk för frost.

Jag har även planterat murgröna i ytterligare en rabatt eftersom ogräset växer upp snabbare än man hinner med. Jag gillar ogräs lika lite som jag gillar att luka och då är det praktiskt med murgröna som växer in mellan buskar och träd längs med vår gata.

Det ser kanske glest ut så här i början, men vänta bara ... om ett år ellerså är jorden helt täckt.

Molly tycker det är härligt att vara ute med matte i trädgården. Hon håller gärna koll på fåglarna som sitter i träden och äter sig feta på rönnbär o dyl. Givetvis får de sig en utskällning och hon älskar att jaga i väg dem.

Den stackars duniga lilla trasten ser alldeles förskräckt ut där den sitter och förtvivlat klamrar sig fast i staketet.

Nu hoppas vi bara att helgen bjuder på fint väder, nera i stan blir det höstaktiviteter med modevisning, konsert av musikskolan och marknad på torget.

Vi önskar alla våra bloggvänner en trevlig helg!!

Spårprov på Söderåsen

Idag har Molly och Arvid varit på Söderåsen och gått varsitt öppeklass spår för Ingela Nilsson, en domare vi aldrig tidigare varit hos. Hon var mycket trevlig och hade en fantastiskt fin terräng att spåra i.

Efter ca 7 mils körning, med diverse omvägar beroende på felaktig information, var vi redo att ta an våra spår som legat nästan 24 timmar med regn under natt och förmiddag samt kraftig blåst under dagen.

Först ut idag var Arvid som med glatt svängande svans travade iväg. Jag hann inte mer än dricka en kopp kaffe och gå en runda med Molly på parkeringen förrän skottet hördes och snart kom en strålande glad matte Anki men hund tillbaka. 1:a med HP blev deras resultat.

Så var det Mollys tur, hennes spår var lagt av en spårläggare och han var givetvis också med oss ut. Skogen vi gick i var som en sagoskog av John Bauer med mjuk mossa. Där var också vassa stenar, diken och sly dvs olika terränger precis som det skall vara.

Första sträckan gick som på räls, hon svängde 90 grader runt en trädstam och jag förstod att vinkeln gick just där.

I andra vinkeln ringade hon en runda eller två men hittade spåret igen. Hon gick fint ut i återgången som slutade vid en gärdesgård, testade att gå åt vänster - nej inget där - gick till höger och spårade glatt vidare.

Skottprovet var u a och snart var vi framme vid hjortklöven och matte fick hala upp de åtråvärda köttbullarna ur fickan.

Domaren tyckte Molly var duktig men eftersom hon ringat vid 2 tillfällen höll hon inne HP:t. Sånt är livet, men helt rätt, för att få ett HP skall det ju vara perfekt och inte delas ut slentrianmässigt för att hunden gick spåret och fann klöven självständigt.

Här ligger en nöjd Molly redo att åka hem.

På hemvägen kom mötte vi ett åskoväder och en alldeles fantastiskt vacker regnbåge.

Omväxlande .....

....det är just det rätta uttrycket för väderläget här på västsidan. I förrgår badade vi och "trodde" på en härlig sensommar. I går åkte dunjackan fram på eftermiddags promenaden. Okey, att jag fick ha den uppknäppt och var liiite varm då vi stretat uppför sista backen på vår gata, men den kändes inte fel på något sätt.

Som ni förstår var det inte badväder precis och inte idag heller. Vi gick till skogen vid Hembygdsparken och kollade djuren. Idag var det fåglar som gällde. Här ligger en stor tupp och jäser och passar sina hönor. Han är nog van vid besökare eller ovanligt trött eftersom han inte iddes resa sig upp då Molly kom fram till honom.

Visst är han tjusig! Färgen kan väl betecknas som vit/svart med röd kam.

I inhägnaden bredvid ligger en annan herre uppflugen på en trädgren och bevakar sitt harem. Vad kan man kalla hans färg? Rödsvart? Finns det någon cocker med den kombinationen - tror jag knappast.

På tal om färger och kombinationer, så har ju Molly helt ändrat färg. Tan-teckningen runt nosen är borta och hon har blivit grå istället. Öronen är så gott som silverfärgade och på ryggen finns enstaka vita strån. Hon är bara 6,5 år gammal. Finns det fler cockrar som det skett liknande förändring hos?

På denna bilden är hon drygt 5 månader, och som ni ser, är hon rikligt tan-tecknad. Men nu är färgen som den är  -  och vi älskar henne precis lika mycket vare sig hon är "tannad" eller ej

Over and out for today

Jippiiiiii

Äntligen har dagen kommit då hundförbudet på stranden upphört att gälla. Stormen som vi haft de 3 senaste dagarna har farit sin kos och vi vaknade i  morse upp till härligt solsken. Efter diverse hushållsbestyr åkte vi ner till Marinan och gick via gångbron ner till havet.

Det gick fortfarande vågor men vattnet verkade friskt och härligt. Molly drog i kopplet och ville genast i.

Först doppade hon sig fint och försiktigt och som ni ser får svansen inte bli blöt. Men sen blev hon djärvare och till slut helt vild och galen.

Visst hade det varit skönt både för henne och oss om hon kunnat vara lös, men eftersom hon mer än en gång försvunnit för oss nere vid stranden då hon jagat fåglar, så släpper vi henne inte. Nu tycker ni nog vi är fega ... och det är vi!

Det var de här fåglarna som var mest intressanta idag, annars brukar det var små i gråsparvstorlek, som hoppar omkring i den torra tången på jakt efter insekter, som tilldrar sig uppmärksamheten.

Molly badade  och badade men simma var lite svårare eftersom det gick höga vågor.

Efter en timmes badande och jagande var det dags att återvända mot hemmet.

Matte har kollat väderleksrapporten och det ser ut att bli badväder i morgon också :-))

Excellent.....

....fick Molly av sin matte idag i spårskogen. Nu finns ju inte den bedömningen men om.....

Det är ju ett tag sedan vi spårade på riktigt så jag tyckte det var dags att göra ett träningsspår. Molly har 2 spår till att gå för att nå upp till 7 som är det magiska delningstalet på Cocker klubbens viltspårlista. Vi har beställt tid hos 2 olika domare som vi ska går för, men det dröjer ett par veckor till innan det är dags.

I går eftermiddag for vi ut i skogen på en härlig promenad. Vi försökte gå på sandvallarna för att slippa den värsta leran, men oj vad det var vått på sin ställen. Diken var vattenfyllda och på platser det det annars är torrt var nu stora vattensamlingar. Det var ganska kvalmigt så myggen var för en gångs skull alerta, det kliar lite här och var idag.

Efter promenaden fick Molly vänta med husse i bilen medan jag la spåret.

Idag efter 24 timmars liggtid och ett häftigt åskregn var det dags att bege sig ut.

Molly var stirrig och uppspelt och tramsade lite i spårstarten. Hon skulle kolla på förbipasserande ute på stigen och ville inte koncentrera sig på uppsparket. Matte fick ta i och uppmana henne ordentligt att kolla i jorden och mossan och se så, poletten ramlade ner och Molly satte fart.

Hon gick jättefint i spårkärnan och passerade direkt under varje snitsel som jag satt ut. Det finns ingen möjlighet att hon ser plastbanden utan hon har ett fint nosarbete. Hon pinnade på och nu började också solen att lysa och det riktigt ångade om skogen efter åskregnet. Molly blev varm och for ner i ett vattenfyllt dike och badade. Hon brukar göra så då hon blir varm under spårarbetet och det är tillåtet att bada åtminstone en gång, huvudsaken är att man börjar spåra självmant igen.

Hej vad det går, matte bromsar framfarten med linan.

Precis här sneddade jag över trädstammarna vid spårläggningen och droppade lite extra blod på den bortersta trädstammen. "Måste kolla varför det doftar så väldigt just här" tänker Molly.

I den stilen gick hela spårandet och jag var jublande glad över hennes noggranna arbete. Vi höll på i 14 minuter och hittade den genomvåta klöven under granen.

Molly sitter vackert i väntan på sin belöning, 4 köttbullhalvor.

Det här gick ju bra, hoppas nu inte min hybris gör så att det "går åt skogen" då vi tävlar.

Ösregn

Idag har vi haft regn, regn och regn, ute-termometern visade på 14 grader och inne var det bara mörkt och ruggit. Vad passar då bättre än att tända levande ljus, sätta igång med ett bullbak och samtidigt spela lite vacker musik.

Hilma och Molly snarkade i sina bäddar men vaknade till då jag tog fram en kalvlever för att koka till dom. Vi hade det riktigt mysigt som ni förstår.

Efter några timmar slutade det regna och vi fick bråttom ut. Bäst att passa på vid uppehåll för man vet aldrig hur länge det varar.

I skogen var det ganska så geggit efter allt regn och dessutom en del nerfallna grenar efter gårdagens storm. Några löv var redan gula och hade fallit till marken. Jag brukar tycka det är trevligt med höst  - men inte i år -  för jag tycker att vi inte haft någon ordentlig sommar.

Pelargonierna orkar inte slå ut riktigt utan ruttnar på sina stänglar. Här tycker jag det ser ut som om blommar gråter över eländet.
Nej, nu deppar vi inte över det som varit utan hoppas på fina septemberdagar med hög klar luft och sköna promenader på stranden (efter 15/9) och i skogen.
Dags att börja på middagsmaten, magarna kurrar på hundarna och de tittar på mig med uppmanande blick.
Vi hörs!

En vanlig septemberdag

Härligt att vakna till solsken, man tror inte det är sant och lyssnar försäkerhets skull om det ändå inte regnar. Nej, det är tyst på den fronten och man får bråttom upp. Efter frukost åkte vi till Nybro-skogen och gick en härlig promenad där. Det var ganska geggigt på stigen och dikena var mer än väl vattenfyllda. Svampen frodades -  men vi avstod från att plocka!

Inget speciellt hände på vår promenad, men både Molly och jag njöt av vistelsen i skogen.

Då vi kom hem fick hon en ordentlig genomborstning eftersom vi skulle på kaffekalas till Sealyham terriern Homan. Det gäller ju att se snofsig ut då man skall träffa killar!

Homan är en glad, snäll och ivrig kille så egentligen kvittar det honom om Molly är borstad eller ej. Han är extremt godissugen, snusade upp min väska, stack ner hela huvudet i den och hittade en plastpåse med små tuggben som jag hade där. Som tur var såg vi hans manöver och lyckades ta från honom påsen innan han började tugga på den.

Jag tycker det skulle var jobbigt att ha så mycket hår framför ögonen och svårt för honom att se, men det skall var så. Homan är Svensk och Dansk Utställningschampion men det finns tyvärr inte så många hundar av rasen längre.

Vi hade alla en trevlig eftermiddag och nu sover Molly tungt i sin gamla skrivbordsstol.

Gjort av hjort?

Igår var vi ute och gick i det härliga sensommarvädret. I skogen som ligger i stans' utkant mellan olika villområden och kyrkogården fann vi den här "högen". Vem har åstadkommit den? För stort för rådjur. Älg så nära bebyggelse? En förrymd hjort från hembygdsparken? Katarina, du som har koll på hjortar, "gör" de så här? Tips emottages!

I Hembygdsparken pågick en trädgårdsmässa som lockade ett 70-tal utställare och 15 000 besökande. Underbart att ta del av vackra arrangemang, härliga växter, närproducerad frukt, honung och grönsaker.

En orkester spelade, tuff-tuff-tåget körde rundor och massor av hundar och människor trängdes således ett alldeles utmärkt tillfälle att träna Molly att gå lugnt vid min sida. Hon var jätteduktig, glad och nyfiken och varken stretade eller bar sig åt.

Det fanns hundar av alla storlekar, de minsta bars i famnen för att slippa bli trampade men de flesta gick fint med sina förare.

Synd eller tur att jag inte hade pengar med mig på promenaden, här fanns massor av trevligheter att köpa och det skulle behövas eftersom trädgården inte längre är vacker efter allt regnande som vi haft här hos oss. Vilken dag man än tittar på väderprognosen så nog 17 skall det regna som mest just där vi bor - ja undantaget den gångna helgen då förstås.