tisdag 31 januari 2012

Utmaningen

För någon vecka sedan fick vi en "utmaning" av Eva som löd:

Är spårselen en "måste-grej" för din matte?

Jag tyder frågan som så, att Eva undrar om spårandet är ett måste för oss. På det kan jag bara svara att det ger oss en oändlig spännings-kick, möten med likasinnande, resor kors och tvärs och härliga naturupplevelser.


Bara själva planerandet inför varje spårsäsong är kul. Vi har vid några tillfällen ingått i en grupp som haft kursverksamhet i strövområdet Vedema strax NV om Hässleholm.


Området är jättestort - varje numrerat område är lämpligt för spårläggning och avskilt genom naturliga gränser såsom stengärden, bäckar, stigar o dyl. Man lägger 6 - 800 metersspår med alla svårigheter inkluderade till varandra och ett dygn senare tar man sig an spåren. Kursen leds av utbildade spårdomare.

Vi har det jättetrevligt där uppe i skogen - men det tar sin tid - alla väntar på alla och man följer med på vissa spår för att lära sig hur andra gör eller inte gör. Hundarna blir vana vid att vänta och att det går en massa andra med i spåret förutom domaren.


Här grillas det för hungriga deltagare.

Det jag berättat om ovan är ju i och för sig inte särskilt adrenalin-framkallande men mysigt på sitt sätt.

Då är det betydligt mer spännande då man beslutar sig för att nu är det dags att boka domare och det skall göras 8-10 dagar före start. Vem skall man välja? Man kollar väderkartor för man vill ju ha de mest optimala förutsättningarna.
Skall man i väg tidigt nästa morgon får utrustningen plockas fram kvällen före. Det är först och främst stamtavlan sen chipavläsaren, spårselen med linan snyggt hoprullad, vatten till hunden, stövlar, ev regnkläder samt reservkläder om man skulle falla i någon bäck (har hänt oss) och sist men inte minst kaffefika.

Vi har för det mesta minst 7-8 mil att åka till de ca 15 viltspårdomare som finns i vår omnejd i Skåne och Halland. Anki och jag brukar samordna våra spår och åka tillsammans och det ger ytterligare en liten spänning huruvida vi lyckas sinsemellan.


En del extraordinära äventyr har vi också varit ute på. T.ex var vi i Norge 2010 för att pröva på deras typ av spår. Vi hade valt Norska spaniel och retriverklubbens ordinarie prov uppe  i Telemark där terrängen är väldigt kuperad och jobbig att ta sig fram i. Efteråt har vi förstått att det finns lättare terräng i Aremark och därmed större chans att lyckas - men we did it och Molly fick en fin norsk championatrosett att stoltsera i.


Vi har också kvalificerat oss till Cockerklubbens viltsårmästerskap i 3 år. Dit blir 8 cockrar med bäst resultat från föregående år inviterade samt de 4 främsta nykomlingarna för året.
Det blir ju förvisso lite längre att åka då det är riksmästerskap - men Anki och jag kör tillsammans och har väldigt kul ihop.

Ännu har vi inte planerat något spårande för i år. Vintern slog ju till även här i Skåne och jag kan tänka mig att det är mer snö uppe på åsarna än vad vi har här vid kusten - så spårandet får nog vänta minst 6 veckor till.
Det har kommit nya regler för i år -  så förmodligen blir det svårare -  man måste själv finna spårstarten inom en 25 metersruta, dessutom blodas det nu med 1 dl mindre blod än tidigare (nu 2 dl på 600 m). Svårigheter är ju till för att övervinnas och vi får ut och testa våra färdigheter när det våras.

PS  Molly tog 3:dje platsen på 2011 års Viltspårlista så vi blir inbjudna till mästerskapet även i år.


söndag 22 januari 2012

Snö



I går kom den - årets första snö - väldigt blöt men i stora sjok. Molly skulle naturligtvis ut för att kolla men någon snörullning var det inte tal om - det skall var lite fruset för att passa damen.


Efter någon timme upphörde snöfallet och det var dags för en ny koll i trädgården.




Vad luktar snö egentligen eftersom det skall sniffas länge och noggrant på det vita underlaget?

Under tiden det snöade som värst passade matte på att baka semlor. De blev luftiga och helt perfekta, det var ett för mig nytt recept där man skulle ha både jäst och bakpulver i degen. Kolla på recept.nu om ni är intresserade.




Mums filibabba

fredag 20 januari 2012

Läget

Tänkte det var dags att lämna en lägesrapport angående Molly's nos- och öronbesvär.

Hon skulle ju äta cortison endast i 2 dagar och om hon inte visade tecken på besvär därefter, behövdes det inte fler tabletter. Vi fick ju också örondroppar (Surolan vet) utskrivna som vi skulle använda i 7 dagar och därefter göra ett återbesök hos veterinären.

Och i dag var det alltså dags att få öronen kollade. De var fina i färgen (vitrosa) och inte svullna men längst in i det vänstra var det fortfarande lite "gojs" som vi nu fått Cerumaural, ett slags öronrensmedel, som vi skall använda varannan dag i 2 veckor. Naturligtvis återbesök då för kontroll om det hjälpt, annars blir det sövning och spolning hos veterinären.

Molly är pigg och glad som vanligt, tycks inte vara besvärad av sitt öra, men vi vill ju inte hon skall ha gegga längst in som när som helst kan bli grogrund för bakterier och därpå följande smärta. Vi fullföljer därför veterinärens rekommendationer och jobbar på med behandling hemma.



Efter veterinärbesöket gick vi till Hembygdsparken i det härlig "vår-vädret". Fåglarna kvittrade i snåren och vi mötte många flanörer både med och utan hund.



Först stannade vi till vid fårhagen, Molly var nyfiken men samtidigt lite avvaktande och de fick sig en lätt utskällning för säkerhets skull.



Då var det lite lugnare hos hönsen, de är ju inte så stora som fåren så man behöver ju inte "gaska" upp sig för dom.



Vi har fått ett nyförvärv i parken, den 20 år gamla åsnan Lillan, som i sommar skall tillhandahållas för ridning åt småbarnen. Det blir nog en kul attraktion!


När vi kom hem gick vi en runda i trädgården - och se - vintergäcken stack nyfiket upp sin gula små huvud bland visset gräs och gamla löv. Nog kan vi se fram emot en vår i år också.


Eftersom vi inte haft någon nämnvärd frost att tala om hittills denna vinter, så står krukan med ljung och lite grönt fortfarande fin vid ytterdörren. SMHI har "spått" lite kallare väder i nästa vecka så jag får nog dra in den under tak och hoppas den klarar sig tills det blir dags för penséer.



Det var allt för denna gången, önskar nu er alla en härlig helg!

söndag 15 januari 2012

Svullen nos

I torsdagskväll, då jag skulle säga godnatt till Molly, upptäckte jag att hon såg väldigt annorlunda ut i sitt "ansikte". Hon, som annars har en ganska så lång och spetsig nos, var nu alldeles rund och tjock över nosryggen. Läpparna var tjocka och alldeles hårda och mörkt röda på insidan.

Klart husse och jag blev bekymrade för vår lilla älskling, men hon verkade inte ha svårt att andas och näsan var kall och fuktig precis som vanligt. Hon var lite ömklig men snurrade ihop sig och somnade.

Vid 1.30-tiden vaknade hon och kliade sig på nos och öron, bökade bland kuddar och täcken och skakade på sig så öronen fladdrade och smällde.

Jag for upp och kollade hennes allmäntillstånd, vi gick ut i trädgården för att få lite svalka och jag googlade på "svullen nos". Det mesta tydde på allergisk reaktion eftersom man kunde utesluta getingstick, ormbett och paddslem.

Så småningom lugnade hon ner sig och somnade om, men inte jag som låg och lyssnade på hennes andning.

Vid 4.30-tiden var det färdigt igen och då verkade hon dessutom lite febrig. Skulle vi åka till djursjukhuset eller avvakta tills vår veterinär öppnade?
Hon lugnade ner sig igen och vi beslöt avvakta någon timme till.

Strax efter 8 var vi hos veterinären men då hade den värsta svullnaden lagt sig förutom på öronlappen, precis i nedankanten, där var det två stora svullnader. Hjärta och andning var bra, temp 39,1 och Molly var pigg.
Hon fick dock en cortisonspruta och veterinären tog ett odlingsprov på innehållet i öronen som visade lite jästsvamp samt en del bakterier. Vi fick recept på örondroppar och cortisontabletter och veterinären bad oss återkomma om hon blev dålig igen.

Vi skulle ta det lite lugnt på fredagen och sanningen att säga så var vi ganska så trötta allihop eftersom nattsömnen varit obefintlig.

Molly åt och var som vanligt, men strax efter vi gått och lagt oss på fredagskvällen kräktes hon upp sin kvällsmat - nej inte en natt till med oro! Men natten avlöpte väl och vi sov gott alla tre.

På morgonen blev det lite ris till frukost för henne och hon verkade nöjd med det. På kvällen "steppade" hon och visade tecken på att vilja ha mat - så då fick hon en halv portion.

Idag, söndag, har hon ätit som vanligt, vi har varit ute på en härlig promenad och allt verkar för tillfället (ta i trä) bra.



" - Matte droppar något i mina öron 2 gånger per dag och på fredag skall veterinären kolla mig igen. Obs mina öron är inte så lurviga idag som på bilden för den togs en dag i november då vi var på stranden".

tisdag 10 januari 2012

Hej.......



........ och god fortsättning på det nya året!


Idag har Matte äntligen kännt sig lite bättre från förkylningen och då solen lyste så härligt bestämde vi oss för att åka till Skepparkroken.



Där fanns mycket spännande dofter, ljud och rörelser i snår och buskar







Mest av allt doftade det nog kanin, men hur mycket Molly än for runt i snåren hittade hon ingen. Spillning fanns det lite varstans och Husse som skulle vara hundförare hade ett fasligt sjå att hindra henne från att "parfymera" sig.


Det går ju med blixtens hastighet från att hon promenerar fint i kopplet tills att hon kastar sig ner i något äckel :-((


- Va, fick jag inte rulla mig?


- Ok, då går vi en stund till


Men nu har vi promenerat klar och säger hej då för idag. Nu ska vi hem och dricka tea och äta varma mackor.

Vi hörs!