Midsommar 2012

Glad midsommar önskar Molly och jag alla våra bloggvänner

Så visar vi en närbild på den ljuvliga midsommarbuketten jag plockade ihop i dikeskanten, skogsbrynet och trädgården

Mattes flicka väntar på sin godisbit

ÄBK 50 år

I dag firar vår lokala Brukshundklubb 50 år med jippo av allehanda slag. Klubbområdet ligger alldeles bakom skogsdungen vid vårt villaområde så vi var naturligtvis där för att titta. Molly gick valp- och fortsättningskurs där för drygt 6 år sedan och vi brukar fortfarande gå dit för att träna för oss själva. Området är stort och helt inhägnat, således helt perfekt att släppa lös hunden på. Man måste dock vara medlem för att få tillträde till träningplanerna så något allmänt hundsläpp är det inte tal om.

Dagen började med uppvisning av tull- och polishundar i arbete. Vilka fantastiska hjälpmedel hunden är för killarna i deras tjänsteutövning!

Intresserad publik

Sedan blev det agilityuppvisning och där utmärkte sig en 3-årig cockerkille  från Brightdream's kennel.

Freestyle visades av en härlig collie.

Klubben bjöd på kaffe och det passade bra att då sitta på den takförsedda uteplatsen eftersom det just då kom en åskskur.

När regnet upphört vidtog en rasparad, kul att se så många olika sorters jyckar på en och samma gång. Och tänk, inte en enda som "mopsade sig" eller var otrevlig, alla luktade vänligt på varandra och var väldigt lugna. Visserligen ställde man sig inte med sin lilla hund alldeles i närheten av schäfrar, rottisar eller amstaffar. Man vet ju aldrig.......

Nu blir det rasparad!

och en ny regnskur vilket nog syns på bildkvaliteten :-(

Vi stannade kvar och såg på hundkapplöpningen också men gick därefter hem, ty regnet forsade ner över oss och vi var inte utrustade för sådant väder. Synd att vädret kan ställa till det på ett annars väldigt trevligt arrangemang. Det skulle även bli uppvisning av rallylydnad och det hade varit kul att titta på - vi får väl gå dit på en av träningskvällarna i stället och kolla vad de har för sig då.

Vad har ni gjort under helgen?



Arvid

Idag går våra tankar till fina, goa cockerkillen Arvid som inte längre finns bland oss.

Åtskilliga är de gånger då vi tillsammans åkt iväg på viltspårsprov. För det mesta har Arvid och Molly gjort fina resultat, mycket fina till och med. De har legat på övre delen av listan över årets viltspårcocker flera år i rad.

Vi har gjort 3 långresor för att deltaga i tävlingar, Cocker VM i Uppsala 2009, Cocker VM i Linköping 2010 samt Norgeresan för att erövra ett Norskt Championat.

Arvid var en lugna och snäll hund. Han respekterade att Molly inte ville ha honom hängande i hasorna och lät bli henne. De hade säkert ett trevligt utbyte och trygghet av varandra där de låg i burarna på våra resor.

Anki, våra varmaste tankar till hela familjen, Arvid kommer alltid att finnas i våra hjärtan!

Slutspårat?

De två senaste gångerna vi varit på viltspårtävling har Molly visat dåligt resultat. Hon har hållit på 35-40 minuter och kryssat väldeliga i skogen. Det kan kanske bero på den mindre blodmängd som numera används eller är det så, att hon har tappat intresset för spårandet och tar hellre in andra skogsdofter än de hon ska.

Jag har medvetet låtit henne vila 6 veckor från allt vad spårande heter- men i söndags var det åter dags. Jag hade bokat in ett spår hos taxklubben uppe i Vedema. Jag vet att Molly gillar att vara där, hon brukar skrika av glädje när vi "rasslar" över färisten vid infarten till området. Visst blev hon glad och sprang rundor och luktade än här och än där när vi rastade av oss på en liten promenad runt sjön.
Klockan 12 dök domare Niklas upp och hon hoppade och hälsade glatt på honom och var glad och förväntansfull då vi kom ut till spåret och selade på.

I sökrutan irrade hon än hit och än dit. Svansen gick i ett, då och då for hon ut ur rutan och jag följde efter såklart - men nej inget där, och Molly sprang tillbaka till rutan igen där domaren stod. Hon är inte dum och så klart väldigt erfaren, så hon vet, att då domaren går med är man rätt på det, stannar domren då man tappat spåret, ja då går man tillbaka till domaren och hittar snart spåret igen.

Efter 10 minuters "snoende" fick hon nog upp ett spår och drog iväg upp i skogen och jag och domaren efter och vi spårade av hjärtans lust en bra stund. Då säger domaren att vi är helt fel på det - 1:an har flugit sin kos men han kan sätta tillbaka henne på spåret och går det utan problem så får vi ju en 2:a. Jo, det går jag med på och Molly visas på spåret och fortsätter glatt i samma anda. - Nu är ni helt fel på det igen, säger domaren  och då väljer jag att bryta spårandet.

Då vi går tillbaka ber jag domaren visa var "uppsparket" finns. Jag visar det för Molly och säger "sök spår". Vet ni då vad hon gör? Jo, hon lägger sig och pausar rakt där spåret börjar. Så lite intresse har hon alltså för den förr så spännande bloddoften :-(

Varför följer hon inte blodspåret som hon brukar? Hon är varken trött, överviktig eller har ont någonstans - så varför spårar hon inte nu? Hon springer och hoppar som en gasell i skogen och har väldigt kul men spåra - nej. Man har alltid kunnat lita på henne att hon fixar sitt spår men nu vet jag inte längre hur vi ska göra.

Molly får i fortsättningen nöja sig med att spåra godis i mattes planteringar

eller jaga cyklister som kör utanför staketet

Helg igen

Nyss tittade solen fram efter en kall och regning dag. Vi skyndade oss ut och "röjde" en stund bland löven i skogen och tog in allehande goda dofter.

Nu väntar lördagskvällsupé tillsammans med goda vänner.

Önskar er alla en trevlig helg!