Filten

Molly's käraste ägodel är filten. En högst ordinär brun hundfilt med tass- och benmotiv på.

Hon flyttar den mellen ovan- och botten våningen flera gånger per dag. Hon leker inte precis med den men vaktar den gärna och gudnåde om Hilma, då hon är här, så mycket som tittar på den....

Vi  lägger den i vår säng (där hon givetvis sover) för att markera att hon skall ligga nere vid våra fötter. Men som ni förstår så vaknar man av att hon ligger utsträckt jämte ens sida och trängs.

Husse, som är den som bäddar på morgonen, lägger filten i en stol och där hämtar Molly den då vi dricker  förmiddagskaffe (belönas med ostsbit). Då är den snyggt ihopvikt och lätt att bära nerför trappan. Hon "bumpar" ner för trappan med bestämda steg och bär den stolt med hög svansföring. Filten ligger sen på botten-våningen hela förmiddagen, ingen leker eller gör något anspråk på den.

På eftermiddagen sitter jag oftast på ovanvåningen där vi har musik- och läshörna och då skall filten givetvis bäras dit upp. Nu har den emellertid tappat formen och är inte längre snyggt ihopvikt utan betydligt svårare att hantera för Molly. Hon står längst ner i trappan och piper ynkligt och ber om vår hjälp att bära upp filten. Nu skall vi busa med den, skälla och morra och försvara.....

Så blir det kväll och vi äter middag och nu skall filten ner. Det går ju absolut inte för nu är den i en enda hög. Molly grymtar högljutt längst upp i trappan och Matte får hjälpa till. Men ibland lyckas hon samla ihop den och man hör på hennes steg i trappan att det är filten hon kommer med.

Efter maten och lite datorpyssel är det TV-dags däruppe och gissa vad som skall bäras upp.

Ja, har man inget att göra så skaffar man sig sysselsättning med hjälp av en hund och hennes filt.................