Spårprov på Söderåsen

Idag har Molly och Arvid varit på Söderåsen och gått varsitt öppeklass spår för Ingela Nilsson, en domare vi aldrig tidigare varit hos. Hon var mycket trevlig och hade en fantastiskt fin terräng att spåra i.

Efter ca 7 mils körning, med diverse omvägar beroende på felaktig information, var vi redo att ta an våra spår som legat nästan 24 timmar med regn under natt och förmiddag samt kraftig blåst under dagen.

Först ut idag var Arvid som med glatt svängande svans travade iväg. Jag hann inte mer än dricka en kopp kaffe och gå en runda med Molly på parkeringen förrän skottet hördes och snart kom en strålande glad matte Anki men hund tillbaka. 1:a med HP blev deras resultat.

Så var det Mollys tur, hennes spår var lagt av en spårläggare och han var givetvis också med oss ut. Skogen vi gick i var som en sagoskog av John Bauer med mjuk mossa. Där var också vassa stenar, diken och sly dvs olika terränger precis som det skall vara.

Första sträckan gick som på räls, hon svängde 90 grader runt en trädstam och jag förstod att vinkeln gick just där.

I andra vinkeln ringade hon en runda eller två men hittade spåret igen. Hon gick fint ut i återgången som slutade vid en gärdesgård, testade att gå åt vänster - nej inget där - gick till höger och spårade glatt vidare.

Skottprovet var u a och snart var vi framme vid hjortklöven och matte fick hala upp de åtråvärda köttbullarna ur fickan.

Domaren tyckte Molly var duktig men eftersom hon ringat vid 2 tillfällen höll hon inne HP:t. Sånt är livet, men helt rätt, för att få ett HP skall det ju vara perfekt och inte delas ut slentrianmässigt för att hunden gick spåret och fann klöven självständigt.

Här ligger en nöjd Molly redo att åka hem.

På hemvägen kom mötte vi ett åskoväder och en alldeles fantastiskt vacker regnbåge.