På jakt efter göken

Mellan hägg och syrén

Vi har under ett par morgnar hört göken gala. Jag har förstått att den måste befinna sig i skogen som ligger på andra sidan om ån ca 200 m från vår tomt. I lördags beslöt  Molly och jag att vi skulle kolla in exakt var den befann sig. Vi fick ta bilen och åka 4 km för att komma till skogen via en bro inne i stan som går över ån. Man skulle haft en lite eka och ro över, men vete sjutton om det gått fortare.

Det var ett härligt försommarväder, skogen stod ljusgrön och skir och alla joggare hade fått spring i benen så det var mycket folk i rörelse. Vi vek snabbt av från joggingslingan och gick på en ringlande stig ner mot ån.

Jag, liksom Molly, älskar att vara i skogen.Vi är less på asfalterade stigar och jag får ibland t.o.m locka på henne med godis för att hon skall vilja fortsätta promenaden. Men i skogen skuttar hon glatt och blir aldrig trött och inte jag heller.

"Hänger du med, Matte"? Nu skall vi fånga göken!

"Hör, där lät det koko koko"

"Nu hörde jag den igen".

"Om jag sitter alldeles stilla så hör jag kanske bättre var den är"

 Hon var väldigt konfunderad över det ganska höga och distinkta ljudet som göken åstadkom, hon uppfattade det definitivt inte som ett fågelljud. Stundtals var det nog lite läskigt och svansen hölls i lågt avvaktande läge.

Vi fick naturligtvis inte syn på göken denna gången heller, men vi var bra nära och det lät väldigt högt.