Idag firar vi Lucia på Florakullen. Molly och Matte var uppe klockan 7 och satt bänkade framför TV:n och såg Lucia med tärnor och stjärngossar i Uppsala Domkyrka. Det var lite blandad repertoar med traditionella sånger samt modern rap. Trevligt med lite förnyelse.

Blir lite nostalgisk och tänker tillbaka på de olika Luciamorgnar man upplevt själv som ung i skolan, och sen på jobbet och efter ytterligaren några år med våra barn dels i skolan men även på en massa olika fritidsaktiviteter. Varje tid har sin tjusning.

Är i eftermiddag bjuden till en "gammal" arbetskamrat på Lussefest - men husets herre har bilen och det är lite långt att gå i det vintriga vädret med sina dryga 10 minusgrader.

Molly och jag var ute vid 12-tiden då solen stod högt på himlen och värmde skönt. Trots det har jag täcke på henne - kan ju vara bra att inte utsätta leder o dyl för kyla. Hon fryser dock om tassarna och stannar lite då och då med lyft tass. Då får man gnugga den lite och så går det bra en stund till.

Vi var hos Anki igår och fick klor och tassar friserade. Matte hade själv försökt snygga till tassarna men de såg för ..... ut. Anki var snäll och sa att de hade "skogsfrisyr" och försökte jämna till dem lite. Jag tycker det är svårt!!!!
Anki bjöd på god fika och alla hundarna svassade runt oss. Jag hade både Hilma och Molly med - tjejerna har vid tidigare tillfällen då de mött herrarna sagt ifrån och undanbett sig uppvaktning och det respekterades. T o m lille Botvid höll distans. Hilma är skendräktig och vill helst ligga i korgen och ha sin gula anka tätt intill magen. Lilla tramsan!! Ankan bryr hon sig inte om annars det är bara vid dessa tillfällen den duger, kan det vara något med pipljudet den avger?

Molly bjuder som avslutning på inlägget en rullbild i decembersnön. Hon tycker nog att täcket är i vägen, hade förstås varit skönare att få gnida hela ryggen i snön. Jag funderade ett tag på att dra av henne täcket - men näe där gick gränsen för den bortskämda hunden;-)

Hej alla bloggisar!

Nu är det verkligen på tiden att jag skriver ett par rader i vår blogg. Ni kanske tror vi somnat in helt och hållet ;-) men nej, vi lever i hösta välmåga och allt är bara bra med oss.

Molly har återhämtat sig fantastiskt bra efter operationen, det är bara pälsen under magen som visar att något hänt. Den växer nämligen väldigt långsamt - men å andra sidan trasslar och tovar det sig ju inte.

Nu var det ju bara den ena juverraden som togs bort eftersom det inte går att ta båda samtidigt (huden räcker inte till att sy ihop då) Det finns någon liten "förhårdnad" vid ett av brösten även på högersidan men vi avvaktar operation eftersom det som togs bort var godartat. Vi skall på kontroll i februari och bestämmer då i samråd med veterinären om vad som skall ske framöver.

Hela "kalaset" har kostat ca 14 000:- och försäkringen har täkt det mesta. Vi har Molly försäkrad i If med en fast självrisk på 2 500:-. Måste få berätta att vi är supernöjda med handläggningen av ärendet, inga problem eller ifrågasättande och pengarna utbetalda bums. Vi hade turligt nog en ihopsamlad bonus på självrisken så det kostade oss endast 700 kronor!!!!

Nu lägger vi det traumat bakom oss och glädjer oss istället åt den stundande julen som skall firas med barn och barnbarn hemma hos oss. Planeringen är i full gång, de flesta julklapparna är inslagna, adventsljusen brinner och Matte njuter av ett gott julkryddat tea och lussebulle.

Vi önskar er en härlig 2:a advent och hörs förhoppningsvis snart av igen.

Veterinären ringde.....

i morse och nu leker livet igen på Florakullen. PAD-proven visade att Molly's bortopererade juvertumörer var godartade!!!!!

Tjoho, säger vi och är förstås jätteglada att vår lilla Molly inte är dödssjuk. Ni vet själva hur många tusen tankar som far genom huvudet om hur det skall bli att ha en allt sjukare hund och hur länge det ska ta innan man måste ta ett definitivt beslut. Nu skjuter vi det framför oss i förhoppningsvis flera år och satsar på att rehabilitera Molly så vi kan ta våra härliga skogspromenader igen.

Jag känner mig allt emellanåt lite rastlös eftersom jag är van att promenera minst 1 timme dagligen med henne. Att gå utan hund känns också väldigt bart och konstigt så jag har tagit mig en cykeltur då och då.

Ja, nu är det bara stygnen som skall tas och sen ska jag ta i tu med alla tovor som bildats under tiden. Jag vill inte dra och slita alltför mycket dessutom är hon liiiiite känslig så det får nog bli effileringssaxen rakt över. Pälsen är ju "kvaddad" ändå inför operationen och som bekant växer det snabbt ut igen.

Rehabmode

- "Vilket konstigt ord - men ni fattar nog vad jag menar när ni ser bilden på mig i min fina T-shirt som matten fixat till.

Nu är det så att den hänger ner lite under magen, så när man är ute och jagar koltrastar och det är vått i gräset så blir den lite fuktig. Matten binder då en scharf runt midjan på mig och vips, så är det problemet löst.

Jag känner mig väldigt bekväm i min dress, det går alldeles utmärkt att jympa i den och köra med nosen i backen och glida framåt.

Det enda som är dåligt med dressen är att det inte går att klia sig med baktassarna på magen - men matte säger att det är just därför jag måste ha dressen på mig. Hon passar mig som en hök på dagen och då slipper jag också ha tratten på. Nu är det dock läggdags och då även tid att ta på tratten- så godnatt och sov gott allesammans.

Plåstret borta

Molly på klipporna utanför Grebbestad för 2 veckor sedan

Idag har vi varit på återbesök hos veterinären eftersom det 20 cm långa plåstret skulle bort. Aldrig i min vildaste fantasi kunde jag tro att det skulle gå så lätt. Hade inbillat mig att hon skulle ha lugnande spruta eller dylikt för att någon skulle få komma i närheten av operationssåret. Sköterskan pillade bort det lite i taget och vi kunde nu se hur mycket av juverraden som var borta. Såret såg fint ut, kanske lite vätskande på ett ställe men annars så....

Nu får hon passas noga så hon inte kliar sig på magen med baktassarna. Vi blev rekommenderade att köpa en kortärmad T-shirt i storlek till en 7-åring (!) sprätta upp den i sidsömmarna en bit och sen knyta ihop den om bakbenen. Nja... det blev lite klumpigt, så husse som är en uppfinningarnas man, kom på att vi syr ihop den igen men bara längst ner så får vi ju hål för bakbenen. I morgon skall vi modifiera den lite till genom att ta in den lite under magen men annars fungerar den jättefint.

Vi prövade också att sätta små barnstrumpor på baktassarna men de ramlade av trots någon slags djurtejp som en väninna kom med och som skulle viras runt strumporna och tassarna.

Ja, ett sånt besvär man har - men så är Molly oss också väldigt kär och vi vill göra allt vi kan för att underlätta hennes bättring.

1 dygn efter

operationen mår Molly oförskämt bra! Hon får en smärtlindrande och infektionshämmande tablett 2 gånger dagligen och verkar nu i kväll inte ha ont.

Under natten har hon gnällt en hel del men det är nog mest tratten som irriterar. Kanske stramar det i såret och då är det svårt att hitta en skön liggställning.

Vi försöker låta henne gå utan tratt så mycket som möjligt, det blir att sitta i soffan och läsa och ha hunden intill sig. Hon hoppade själv upp i soffan i uterummet då vi förmiddagsfikade, säg vilken människa hade gjort en sådan prestation ett dygn efter en stor operation. Hon har till och med jagat rönnbärsberusade koltrastar i trädgården och skällt ut dom ordentligt :-)

Efter maten brukar hon få en liten tuggpinne som helst skall ätas ute på samma ställe på gräset varje dag - så även idag.

Imorgon skall plåstret hon har på magen tas bort. Veterinären skall som tur är ta det. Tänk själv - lossa ett plåster som är fastklistrat i en massa hår. Sedan blir det för matte att tvätta såret varje dag och kolla så det läker fint. Stygnen skall sitta åtminstone i 10 dagar.

Det var allt från oss för idag. Godnatt!

Nyopererad

- "Jo, så är det! Och en hemsk tratt som är i vägen överallt måste man ha om huvudet"

Dagen efter vår lingonutflykt, som jag berättade om i förra inlägget, upptäckte jag en knuta på ett av  Mollys juver. Vi ringde veterinären och fick tid omgående för undersökning. Camilla hittade då fler förhårdnader på 4 andra juver. Oj vad vi blev oroliga och ledsna men hon tröstade oss med att de var små, inte såriga eller på annat sätt "fula". Molly fick ta ett blodprov som visade fina värden samt röntga lungorna. Inga elaka skuggor syntes på bilderna så allt såg fint och normalt ut och då är det rätt och riktigt att operera.

Idag var det dags för ingreppet och vilken vånda det var för både husse och matte. Vi till och med avstod att äta frukost för att vara solidariska med Molly (sanningen var nog mest den att vi inte hade någon aptit). Jag var så ledsen hela gårdagen för det kändes som det var sista dagen med Molly. Vi var ute och gick och hon fick sniffa fritt hur länge och noggrannt hon ville. Jag gick dit hon ville. Sen badade vi och hon luktade gott av shampo och balsam. Vi lekte och letade godis och till middag fick hon extra gotta i sin skål.

8.30 lämnades hon på Veterinärhuset och gick villigt och glatt med sköterskan ut ur rummet utan att kasta så mycket som blick på matte eller husse. Klockan 12 ringde veterinären och meddelade att allt gått bra, Molly hade just vaknat ur narkosen och vi kunde komma för att hämta henne kl 16.00.

Hon har ett 20 cm långt operationssår som nu är täckt med plåster och är lite pipig och gnällig. Tratten har vi lagt av nu på kvällen eftersom vi suttit stilla och haft möjlighet att "passa" henne hela tiden. Skall strax sätta på den för det börjar bli dags att gå och lägga sig. Jag har bäddat till mig på bottenvåningen eftersom Molly inte skall gå i trappor och vi vill inte bära och kånka på henne eftersom hon kanske har ont. Biabädden är så mjukt och gott bäddad att hon ligger precis som en prinsessa på ärten.

Nu hoppas vi PAD-proverna visar att det inte var något malignt och att såret läker som det ska.