Det vär väl det jag visste....

...... att när pionerna blommar som vackrast så kommer det oväder och förstör dem. Ena året är det extrem värme och blåst som gör att de torkar ihop, nästa år är det åskregn som fyller de stackars blommorna med vatten och då tappar de huvudet och slokar.

I år körs regnvarianten.

Är det bara i vår trädgård som njutningsperioden av pioner är så kort? Den kan var förbi på bara ett par dagar om det vill sig riktigt illa. Jag läser flera reportage om trädgårdar med lavendel, pioner och rosor och så bjuds man på förföriska bilder och det verkar som om de blommar hela sommaren lång. Baaaaah, säger jag bara :(

 

I går morse kollade Molly och jag över trädgården, Molly kollar mest efter fåglar att skälla på men finns inga sådana i buskarna, duger det med någon stackars cyklist som kommer i full fart. Gräset har vuxit fint under våren och alla kissfläckarna har försvunnit. Jag toppdressade gräset och det hjälpte fantastiskt bra. Behövs nog fyllas på något lager till lite senare i år.

 

 

 

Det grönskar och är väldigt frodigt i rabatterna. Lite vattenplask är alltid rogivande.

 

 

 

Tror ni Molly kan läsa?

Kanske, eftersom hon är ganska så försiktig med mattes planteringar. Hon har en liten gångstig rakt genom Funkiorna, har alltid haft och får så ha, då den ingår i det varv hon alltid tar genom trädgården.

 

 

 

Tjingeling för idag