tisdag 31 maj 2011

Gyllene tider i Harplinge

Det vet ni väl, att bandet Gyllene Tider bildades i Harplinge som är ett litet samhälle mellan Halmstad och Falkenberg. Där bor också Britta Dafgård som har Occis kennel och dit var Anki och jag inbjudna på lunch som tack för moralisk stöd då hennes Patrik gick sina 3 spårprov och erövrade sitt Viltspårchampionat.


Efter de sedvanliga vilsekörningarna och lite försenade möttes vi på gårdsplanen av ett gäng glada vovvar, och längst in i trädgården, i valphagen, fanns vårt egentliga ärende till Harplinge.


Det var lille Egon som Anki skulle hämta hem till sig. Här syns han med enda kvarvarande systern,  de andra är redan levererade till resp köpare. Finns det något underbarare än en liten oskuldfull valp, full av tillit och ljuvligt mjuk i hela sin lilla kropp.

Vi fick en härligt god lunch och till kaffet plockade Britta fram den specialbeställda tårtan ur sin kartong.


Det är inte alltid så lätt att förstå och stava till alla specialtermer som folk slänger omkring sig. Trots stavfel var tårtan jättgod.

Vi hade en skön och trevlig eftermiddag i Brittas trädgård. Alla hennes hundar är fantastiskt väluppfostrade och visste att de inte fick komma in i uterummet, men så fort man gick ut på gårdsplanen kom de och vill ha uppmärksamhet och pussades och fjäskade som bara en cocker kan.

Snart var det dags för hemfärd men först skulle lille Egon ha en sista finputs av sin uppfödare.


"Hej då min lille vän, ta väl vara på dig!"

Hemfärden gick bra. Jag fick den stora äran att honom i mitt knä och Anki körde. Han satt stilla och fint, det kändes nästan som när man körde hem från BB med sin nyfödda baby och vi körde så försiktigt.

Molly blev förstås glad då matte kom hem, men vad var det jag luktade? - andra hundar och så valp, ujujuj, han skall väl inte bo hos oss, tänkte hon nog. Molly vill nog inte dela sin matte med någon, hon trivs bäst som ensamhund i familjen.

Tack snälla Britta och Anki för en händelserik och trevlig dag!

måndag 30 maj 2011

Spårträning





Äntligen var det igår dags att åka till Vedema för att träna viltspår och umgås med likasinnade. Redan på lördagseftermiddagen var jag där för att lägga 2 stycken 600 meters spår med spårstart i öppen sökruta, SM-återgång och sårlega. Det är givetvis inte till min egen hund jag lägger spår, det gör någon annan. Vi är 10-12 stycken i gruppen och vi får olika områden varje gång att jobba i.

Första spåret jag lade blev kanonbra, skönt när det blir så. På det andra var naturen mot mig. Jag blev tilldelad ett väldigt kuperat område med en brant och långsträckt rullstensås vars topp ligger 130 m upp. Det blev till att sega sig upp för att se om det gick att åstadkomma något på toppen. Jag fick till ett 600 m spår och terrängen i sig fick bli den största utmaningen.

Kl 9 i söndagsmorse var vi på plats igen. Det hade regnat väldig mycket under natten men nu lyste solen gul och rund och värmde gott. Molly var vild och galen och lite uppstressad eftersom hon vet vad som gäller i Vedema och tycker det är väldigt kul. Vi fick för första gången testa sökrutan vid spårstart och hon blev lite osäker då det inte var som vanligt. Det gäller nog att få in en rutin på hur man skall söka av. Det ordnade sig i alla fall och hon spårade som vanligt med stor iver och frenesi.


För första gången på de 3 år vi hållit på att spåra tog hon klöven i sin mun och bar den hela vägen till bilen. Det måste ju förstås fotograferas ..... men då tyckte Molly att hon jobbat klart och ville inte mer. Det var vatten och "plocka pinnar" ur pälsen som nu stod på schemat.

Därefter gick jag med som observatör på de ekipage som fått mina spår på sin lott. På det första spåret gick en liten kanintax som var jätteliten, jätteduktig och alldeles underbar att titta på. Hon varken drog, kryssade eller blev det minsta varm och flåsig utan rann som en liten ål utmed marken. Spåret klarade hon galant och på söndag är det dags för henne att gå sitt 3:dje spårprov för en domare.

Mitt andra spår fick en ivrig strävhårstax gå. Han var så kaxig på vägen fram till spårstarten, badade i sjön och ville ge sig in i skogen lite här och var. Sele och lina hade matten satt på redan i bilen eftersom han lever sådan rövare innan han skall starta. Det har t o m hänt att han slunkit ur sitt koppel före starten och sedan rusat runt vilt skällande i skogen. Han är tuff och tränar rävgrytjakt i Danmark. I Sverige är det förbjudet att stänga in en räv i ett konstgjort gryt för att därpå släppa in en hund i gångarna.... men danskarna har som bekant en annan syn på saker och ting.


Mellan varven fikade vi och hade genom gång av varandras resultat. Vi är 3 cockerspaniels i gruppen och samtliga gjorde utmärkta jobb i går och fick fin kritik. Det drar alltid ut på tiden i Vedema men det är så avstressande att vara där långt ute i naturen utan en massa oljud, bara härlig fågelsång att lyssna på istället. Några plockade fram en stor grill och sedan vankades det grillad korv med bröd och tillbehör. Jättegott efter en lång dag i skogen. Klockan 17 var vi hemma, trötta men fyllda av positiva "må bra upplevelser".

I dag "passar" vi Hilma, vi har varit ute i skogen här i närheten och strosat omkring och sedan pysslat i trädgården.


Nu väntar hundarna på mat, de stirrar uppfordrande på mig så det är bäst att göra dom till viljes.

Hej så long!

fredag 27 maj 2011

Sol, regn, blåst och hagel

Så har vädret varit den senaste veckan här hos oss. Det är så trist, man kan inte planera någonting som ska ske utomhus utan måste gardera sig hela tiden. Hunden blir våt, matte fryser usch usch usch!
För att pigga upp oss något, for vi till blomsterbutiken och köpte härliga pelargonier. 5 st för 100 kr. Det blev 2 till köksfönstret och resten planterade vi i utomhuskrukor.


Molly kollar den nyinköpta jorden. Ibland hittar hon en halvförmultnad pinne som hon lägger beslag på och behandlar som om hon vore en katt och pinnen en mus!


Blev ju hyfsat sommarfint! 

Det verkar finnas något intressant i krukan, bäst att matte plockar bort alla synliga pinnar och torvtussar.

Vi njöt av vår plantering i ca 30 minuter sen kom det både blåst och regn och för en stund sedan haglade det. Imorgon är det dags att åka till Vedema för att lägga spår till söndagens övningar, skall bli kul att träffa våra spårvänner igen, var ju ett tag sedan sist.
Vi önskar lycka till och uppehållsväder för de som skall till Hasslarp och ställa ut på SSRK.
Våra övriga bloggvänner önskar vi en trevlig helg!

fredag 20 maj 2011

Ute på vift.....

.......var vi igår. Det var Molly, Arvid och Patrik som var inbokade på ett öppen-klass spår hos viltspårdomare Börje Blomgren i Bjärnum.



Det var extra spännande eftersom det var Patriks tredje provspår, skulle han klara av detta också och bli Svensk Viltspårchampion den 19 maj, eller....... Jo då, killen fixade det och har nu på 16 dagar gått 3 spår för 3 olika domare och klarat av samtliga. Det har aldrig varit någon tvekan även om det i går var lite extra jobbigt eftersom det fanns färsk älgvittring vid spårstarten.

Vi hade bokat in 3 spår hos Bassetklubben och fått oss tilldelade 2 tisdagar och 1 torsdag. Det var tur att det inte blev tisdagen denna veckan eftersom det spöregnade den dagen. Igår var markerna lagom fuktade, det tom duggregnade lite och förutsättningarna var goda för att spåra.

Börje hade en aspirant med sig och det var han, Kalle, som var ansvarig för spårläggningen. Molly fick ett spår som började på ett kalhygge med nyplanterad granskog. Hon drog i väg i raskt tempo och vinklade fint i första vinkeln.  I återgången gick hon inte ända fram, utan vände och sneddade istället in på rätt spår. Domarna tyckte det var OK eftersom hon förmodligen kände genom vittring vart spåret gick.

Därefter kom vi till ett jobbigt parti. Där fanns vildhallonsnår med långa stickiga slanor och annt vildväxande sly och Molly markerade att hon ville igenom, men det var svårt, Hon tog sats flera gånger men fastnade, jag förstod att vi skulle igenom ty jag såg att vissa partier var nertrampade, där hade spårläggaren gått. Det blev till att "puscha" henne och med hjälp av uppmuntrande tillrop fixade hon det. Gubbarna tyckte hon var duktig för det var väldigt tätt och besvärligt.

Spåret gick sedan längs en stengärdsgård och Molly började ringa lite, var uppe på muren och kollade om spåret gick dit, - men nej. Koll på andra hållet, - nej.Aha, bloduppehåll på raksträcka, vi pinnar vidare rakt fram matte!

Vi spårade och spårade och så äntligen kom ordern; stanna hunden! Skottprov!  Molly satt spänd och ivrig att ge sig iväg igen för att finna den åtråvärda klöven. Den fanns gömd i tät granskog och som grädde på moset fanns där även färsk spillning. Jag brukar ge Molly 5 delade köttbullar uthällda över klöven och kunde inte fatta att hon lämnade kvar några, men så såg jag ju vad det var som låg på marken, Duktig Molly som inte åt rådjurs-tollarna.

Aspiranten fick först ge sitt utlåtande och Börje B kollade sina anteckningar och de var tämligen lika i sin bedömning. 24 minuter, 1:a pris och eftersom hon visat sådan kämparglöd och var aldrig mer än 8-10 meter från spårkärnan så enades de om att hon var värd ett HP.

Efter Molly var det Arvids tur. Han gick sitt livs bästa spår enligt matte Anki, tog 15 minuter på sig och vek aldrig av från spåret. Givetvis fick han 1:pris med HP han också! Så det var 3 glada cockerspanielmattar som steg in i köket till fru Blomgren som utlovat kaffe efter spårproven.

Nu är pälsen genomborstad och både matte och husse har kollat efter fästingar. Inte en endaste fann vi, så Scalibor halsbandet gör nog nytta!

Idag har vi vilat, skällt lite på grannens katt och hälsat på Gerry en stor, fin och lugn Golden Retriver på 1 år som just precis hämtats hem till en familj här i grannskapet.

Nu skall vi äta päron, så vi avslutar våran blogg och önskar er alla en trevlig helg!

söndag 15 maj 2011

På jakt efter göken


Mellan hägg och syrén




Vi har under ett par morgnar hört göken gala. Jag har förstått att den måste befinna sig i skogen som ligger på andra sidan om ån ca 200 m från vår tomt. I lördags beslöt  Molly och jag att vi skulle kolla in exakt var den befann sig. Vi fick ta bilen och åka 4 km för att komma till skogen via en bro inne i stan som går över ån. Man skulle haft en lite eka och ro över, men vete sjutton om det gått fortare.

Det var ett härligt försommarväder, skogen stod ljusgrön och skir och alla joggare hade fått spring i benen så det var mycket folk i rörelse. Vi vek snabbt av från joggingslingan och gick på en ringlande stig ner mot ån.


Jag, liksom Molly, älskar att vara i skogen.Vi är less på asfalterade stigar och jag får ibland t.o.m locka på henne med godis för att hon skall vilja fortsätta promenaden. Men i skogen skuttar hon glatt och blir aldrig trött och inte jag heller.





"Hänger du med, Matte"? Nu skall vi fånga göken!


"Hör, där lät det koko koko"


"Nu hörde jag den igen".



"Om jag sitter alldeles stilla så hör jag kanske bättre var den är"


 Hon var väldigt konfunderad över det ganska höga och distinkta ljudet som göken åstadkom, hon uppfattade det definitivt inte som ett fågelljud. Stundtals var det nog lite läskigt och svansen hölls i lågt avvaktande läge.


Vi fick naturligtvis inte syn på göken denna gången heller, men vi var bra nära och det lät väldigt högt.

onsdag 11 maj 2011

Halland tur&retur

I går var det åter dags att bege sig  över Hallandsåsen för att gå viltspår hos den välkände och legendariske domaren Kjell Ragnarsson. Han har hållit på i många år och är en noggrann och kunnig domare.

Kjell Ragnarsson

Det var samma gäng som var i farten förra veckan, alltså Arvid, Patrik och Molly med respektive mattar.

Denna gången var det Molly som fick startnummer 1 och vi gick ett spår i omväxlande terräng. Hon flackade lite mer i spåret den här dan och hittade 3 olika djurkadaver längs spåret. Något äckligt luddigt som jag inte hann se vad det var, eftersom jag snabbt fick rycka  henne därifrån på domarens uppmaning. Nästa stopp blev vid ett blodigt rådjurskranium där det kröp grönskimrande flugor, alltså ganska så färskt.
Det var svårspårat med anledning av den torra terrängen, men Molly fann klöven i spårslutet efter 15 minuter. Matte var nöjd och domaren också. Strax vid sidan om klöven låg ett stort älgskelett och en massa  pälstussar strödda vitt omkring. Kjell sa att han brukade ha spårslutet där han lagt klöven igår, men om han hade visst att kadavret låg så nära hade han ändrat. Nu såg han inte kadavret förrän han var klar med spårläggningen och då gick det inte att ändra något. Älgen hade nog dött under vårvintern och sen hade viltsvinen kalasat på honom sen dess.....

Nu var vi klara med vårat och solen hade stigit ytterligare så det började bli rejält varmt. Molly drack girigt av det kylskåpskalla medhavda vattnet, vaktade till och med på sin skål så stackars Arvid fick inte smaka utan blev åthutad av henne. Tydligen jobbigt att spåra :-((.

Molly är varm och vill inte ta klöven i sin mun!

 
Nästa hund ut var Patrik som är på sitt 2:a steg på väg till CH. Vi andra stod och njöt i solen och lyssnade på fågelkvittret och upptäckte dessutom att myggen vaknat efter vintervilan. Patrik var tillbaka efter en liten stund och vi hörde på långt håll att matte pratade med glad röst så vi förstod att det gått bra idag också.

Patrik gör som matte säger och sitter fint och stilla i skogsgläntan!

Så var det dags för Arvid som fick sista spåret idag också. Han var också ganska snabbt tillbaka och hade en nöjd matte i släptåg. Denna gången hade han inte stött på någon hare i sitt spår men matte hade sett vitlsvinspår i spårbörjan.

"Visst är jag fin och duktig" anser Arvid!

Alla hundarna hade spårat på väldigt lika sätt och tagit lika lång tid på sig, 15 min vardera. Kjell så att det var torrt och svårspårat men de hade trots det förhållandevis bra resultat, samtliga erhöll 1:a pris!

Han berättade att spårreglerna skall ändras än en gång. I fjol togs ju kravet på ordinarie prov bort och man blev mer restriktiv med HP. Nu skall blodmängden minskas och reglerna stryras upp så det blir mer lika för alla överallt. Jag vet inte när det skall börja gälla, verkar vara mer som behöver diskuteras innan ändringar genomförs.

När Kjell hade kört plockade vi fram kaffekorgen och satt i jakthyddan och njöt och pratade .....ja vad tror ni, jo hund förstås.......

tisdag 3 maj 2011

Viltspår



Idag har 3 glada och stolta "mattar" varit i Hallad och gått öppenklass spår med sina cockrar. Det var Arvid, Patrik och Molly som var inbokade hos Arne Nilsson i Blixtorp. Vi var tidigt på plats i den något (7 grader) kylslagna morgonen, men det är skönt att ha tid att rasta hundarna och själv slappna av innan "det gäller".

Patrik fick starta eftersom det var hans första öppenklass spår. Han och matte travade käckt och raskt åstad längs vägen för att nå fram till spårbörjan. Anki och jag satt i bilens sköna värme, pratade och lyssnade samtidigt spänt efter skottet för då vet man att hunden nästan är klar och tidsmässigt kan man räkna ut att han klarat av spåret. Mycket riktigt, det small och snart hade vi dom tillbaka vid bilarna. Matten såg glad ut och domaren verkade nöjd. Det blev 1:a pris till Patrik och hans väg till Championatet har börjat! Stort grattis till er!!


Duktig kille som gärna vill hålla klöven i mun

Nu var det Mollys tur att gå. Starten gick bra, hon nosade lite i uppsparket och sen bar det iväg. Spåret gick ganska nära där bilarna stod parkerade och ett tag var hon nära att tappa fokus eftersom hon hörde Anki och Britta som stod och pratade. Som tur var tog intresset för spåret överhand och hon fortsatte i bra tempo uppför backen, in i snåren och genom tätvuxen barrskog. Inte en enda gång tvekade hon eller hittade på annat hyss och snart var det skottdags. Hon väntade fint medan domaren gick en bit fram, men så fort det smällt fick hon bråttom att hitta klöven för att därefter bli belönad med Felix Delikatessköttbullar. Jag var mycket nöjd med hennes insats och det var även domaren :-))


Molly vill inte hålla klöven i munnen


Sist ut var Arvid som är en ganska försiktig men mycket noggrann herre. Han kände nog att där fanns någon doft i spårmarken som inte brukade finnas. Mycket riktigt, det låg en hare och "tryckte" i ett snår. Arvid stötte upp den, men brydde sig sen som väl var inte om den, utan fortsatte att spåra. Gissa om hans matte var glad!


Vad säger domaren? Jo 1:a med Hp till både Arvid och Molly


Det var en toppendag för oss alla tre och dessutom hade vi tur med vädret.