Valborg

Molly och jag önskar alla våra bloggvänner en riktigt skön Valborgshelg

Vår påskhelg

Vi har precis som alla ni andra haft en härligt underbar påskhelg med solsken, värme och lövsprickning. Det bästa med påsken är att det inte finns så många "måsten" med mat, släkt, pynt och traditioner utan man gör som man känner för, bara "är", laddar batterierna och mår bra.

Backsippor

Vi har varit ute i skog och mark, promenerat och njutit av blommor och fågelsång. Gräset är klippt för första gången i år och pelargonierna som jag har i uterummet flyttas ut i solen varje morgon liksom oliv-och citronträd.

I går, söndag, var det dags för spårläggning i Vedema. Anki och jag åkte dit tillsammans och väl framme träffade vi några andra cockervänner som går anlags-kursen. Lilla Bonnie hade klarat anlagsprovet och husse och matte var jätteglada. En snygg Coola Cox kille mötte vi också där.

Vi blev tilldelade blod, klöv och markområde att lägga spår på. Jag och Anita hade områden intill varandra så vi hade sällskap ut i skogen. Jag visste var området var, men vi slog tyvärr in på fel stig då vi gick dit, så vi var lite vilse ett tag. Som tur var träffade vi på en man som var ute med karta och kompass och rekade inför en orientering, han hjälpte oss att komma rätt igen.

Vi la 2 kanonfina spår i härlig omväxlande terräng med långa bloduppehåll, SM-vinklar med återgång och en del andra klurigheter. Skönt när man är nöjd med sina spår .

I morse var vi tidigt uppe och det bar i väg till Vedema igen med hund, spårsele och kaffefika.

Molly gick ett osnitslat spår som Eva, en av våra kursledare och viltspårsdomare hade lagt. Det är härligt att se Molly jobba i spåret, hon är hela tiden så glad och alert och det märks att hon tycker om att spåra. Inga hinder är jobbiga, de bara SKA  forceras för att nå fram till slutmålet.

Eva strödde idel lovord över henne vid genomgången, berömde hennes vilja och energi och sa att Mollys glädje smittade av sig till domaren. Hon gav henne 42 poäng, hon funderade även på ett HP. Molly är duktig och går ut i återgången och vinklar fint, hon slår bara en liten aning, men det ska en spaniel göra.

Vi är, som ni förstår, mycket nöjda med vår spårdag och kanske det är dags att ge sig ut och boka spår hos några andra domare.

Avslutar med några bilder på de två andra cockrarna som är med på Championkursen. Lilla Ester poserar för säkerhetsskull med sin rosett så att "alla" ska veta hon är SE Vch.

Premiärdopp

Så var det då avklarat, årets premiärdopp i Skäldervikens blå bölja.

Vi har haft ett underbart härligt sommarväder med 21,5 grader idag. Vi packade picknic-väskan med dricka och blåbärsmuffins och  körde till ett av våra favoritområden där man kan promenera i skogskanten längs med havet. Perfekt då man går i skuggan men ser havet mellan småtallarna. Med jämna mellanrum är diverse sittplatser iordninggjorda, ibland är det en kullfallen trädstam eller några bra stenar upplagda ibland är det komunala bänkar.
Vi fikade och Molly fick leta godis som jag placerat ut på strandängen. Hon har jättekoll var jag lägger gottorna och hittar samtliga. Hon var lycklig då hon fick bada och sen rulla sig i torrt, visset fjolårsgräs. Matte var inte lika förtjust... men å andra sidan släpper det lätt i den relativt korttrimmade pälsen.

Ovanstående bild tog jag den 6 mars på samma plats som Molly i dag badade på. Ofattbart att det bara på 1,5 månad kan ändra sig så markant.

Avslutar för idag med att önska all bloggvänner En Glad Påsk

Sand mellan tårna

Idag har vi varit nere vid stranden och promenerat. Det blåste lite men gick man i lä nere bakom klitterna så var det varmt och skönt. Vi stötte på folk här och var som låg och solade, några hade grill med sig och det doftade härligt gott.

Man kan nästan tro det är sommar och Molly kände för att bada men Matte sa nej

Innanför klitterna upp mot land ligger en härlig skog. Den är ganska så stor och det går olika vandringsslingor genom den. Den längsta är på 9 km och den kortaste på 2,8 så det finns många stiga att välja mellan. Det är underbart att gå där i alla årstider. De två senaste vintrarna har någon gjort skidspår till glädje för alla skidåkare.

Visst inbjuder skogen till rekreaktion

När vi kom hem tittade vi till växtligheten i trädgården. Här kollar Molly pionerna som sticker upp med röda feta knoppar. I den rabatten som vi har i "Mollys trädgård" har jag lagt pinjebark. Mycket praktiskt eftersom hon då inte blir jordig om fötterna. Tack och lov gräver hon inte utomhus (bara i mattes och i sin egen säng)

vitsippa

Nu är det dags för middag, så jag säger hej so long för idag!

Kalasflicka

Nu är Molly också kalasflicka, precis som tjejerna Nanna och Leia, hon har nämligen fått ett scaliborhalsband idag. Det syns skymta mellan de grå öronen.

Vi har haft Scaliborhalsband alltsedan hennes första sommar och har hittills bara goda erfarenheter av det. Hon har haft någon enstaka fästing  -  vissa somrar ingen alls och det tycker jag känns tryggt eftersom vi vistas väldigt mycket ute i skog och mark. Då Anki och jag är ute och spårar med våra hundar ser vi hur det kryper på hennes blue roan och röda cockrar, men på Molly syns inga alls. Jag har läst att fästingar är blinda men drar sig likväl till ljusa färger. Kanske därför Molly är förskonad från dessa "odjur".

Idag har vi haft skön värme så fästingarna har säkert vaknt till liv så nu gäller det, trots halsband, att kolla igenom pälsen/hunden varje kväll. Ganska mysig procedur :-)

Här smyger Molly på något spännande ute i "bushen". Kan vara en våryr humla el dyl.

Någon har hängt upp en fågelmatnings-anordning i ett träd ute i skogen. Mycket spännande med alla småfåglar som höll till där. Många som plockade nerfallna frön, andra som satt och väntade i buskarna och det var ett herrans väsen.

För några dagar sedan var Molly hos "frissan". Det var välbehövligt eftersom det var 5,5 månader sedan sist. Jag har försökt hålla efter pälsen något, men tycker det är svårt med framtassarna. Hon har en fantastiskt blank och fin päls, ganska riklig men väldigt grå på öronen. Hennes tan-teckning har bleknat alltmer med åren, men vad gör väl det. Hon är pigg och alert och har fin kondis och det uppskattar jag mer är något annat.

Detta är en "före" bild. Hon är inte riktigt bekväm där hon står eftersom svansen är instoppad mellan benen och hela hon är hopkrupen. Men jag kommenderade "stå" med barsk röst :-(

"Efter"

Visst blev hon fin!

Vi har, som ni ser satt ut trädgårdsmöblerna och då tycker jag det är bra att borsta Molly utomhus. Jag brukar lägga en frotté handduk som hon kan stå på, på bordet och sedan hänger jag upp den avkammade pälsen i en buske så att småfåglarna får något mjukt och ulligt att lägga i sina bon.

Nu plockar husse fram päron som är Mollys favoritfrukt vid TV-dags. Hon kan inte koppla av förrän de är uppätna, så det är bäst att avsluta här och nu!

Vårkänslor

Idag lyser solen, fåglarna kvittrar, det blåser inte och termometern står på 14 grader, det är med andra ord underbart vårväder. Husse har vertikalskurit gräsmattan och krattat mossa och strax skall matte ut med Strollergödning eftersom det ska bli regn i morgon.

I eftermiddag har vi varit på Brukshundklubben och aktiverat oss.

Jag hade med mig 4 leksaker som jag placerade ut ca 25 m från Molly som satt fint under tiden. Sedan skickade jag henne att "hämta" och hon rusade ut i full fart och plockade sakerna en efter en. Givetvis belönade jag med godis efter varje avlämning.

Vilken stil hon har, men så blir det när man är ivrig och har bråttom.

Här har hon hämtat sin dummy och bär den riktigt fint i munnen.

Nu är det tofsens tur att levereras till matte i utbyte mot en godis.

Sen fick vi vila en liten stund i de prassliga fjolårslöven.

Efter vilopausen var det dags att hoppa. Här sitter hon fint och väntar på kommando.

Tar sats...........

...och hoppar.

Därefter satt vi på bänken och kollade förbipasserande.

Som ni förstår har vi haft en kul och trevlig dag och hoppas ni haft detsamma. Hej so long!

Lång dags färd mot natt.....

.......ungefär så kan jag sammanfatta gårdagen.

Vi i champion-gruppen samlades klockan 12, men då var det yterligare 2 st öppenklass-hundar som Kim skulle gå med och granska. Det blev till att vänta länge....eftersom det var små-taxar och de går inte så fort men är väldigt spårnoga och mycket duktiga.

Väldigt vad folket ser sammanbitna ut.

När klockan var 14 var det så dags för oss att bege oss ut till det bortersta spårområdet. Eftersom vi igår var nära att fastna i leran, valde vi att parkera längre bort och fick då gå ca 1 km till "knutpunkten" för våra spår. Hundarna vart flåsiga och ivriga och vädrade i luften efter blod och klöv.

När blir det min tur, undrar Elsa

Sen blev det till att vänta... och ...vänta....och vänta på varandra eftersom Kim skulle gå med varje ekipage. Vanligtvis är Eva också engagerad i spårningen, men just idag var hon upptagen med annat.

Strax efter 16 var det Mollys tur att gå. Hon var ivrig, men hade tid att undersöka spårstarten noga och dessutom krafsa lite i uppsparket. Hon pinnade på bra, men kryssade något vilket enligt Kim tydde på hon vet var spåret går men är nyfiken på annat som hänt i skogen.
Den nya typen av återgång klarade hon galant, medan bloduppehållet på raksträckan vållade lite osäkerhet!? Snart nog fann hon spåret igen och for genom rishögar ömson krypande och ömsom högt skuttande. Vi hade 2 diken ocskå samt väldigt kuperad terräng med mycket lösa klippblock och mosshalkiga stenar.
Det var förutom Kim och spårläggaren 1 man till för att kolla Mollys spårning. Vi flåsade och stönade i den jobbiga terrängen men Molly var så inne i sin egen värld att hon inte brydde sig om oss. Ju svårare terrängen var desto mer koncentrerad var hon.
Spåret var 800 m och tog henne 25 minuter. Jag är mycket nöjd med hennes insats på premiärspåret för i år.

Här står Molly och hämtar andan efter sitt spår. Kolla pinnarna i den lurviga och otrimmade pälsen :-((

Sen blev det vänta igen eftersom vi var 7 hundar och man ska gå med på det spåret som man har lagt och bedöma den hunden som går det.
20.00 var vi hemma med en trött, hungrig hund med pälsen smutsig och full av pinnar.

Här är några av de pinnar jag drog loss då vi kommit hem

Jag tycker alla hundarna var jätteduktiga, ingen hade spårat på ca 6 månader och spåren hade legat 28-30 timmar, men alla fann spårsluten och den hägrande klöven.

 På det hela taget var det en rolig dag och vi längtar redan till nästa gång som blir om ca 3 veckor.

Äntligen.....

......var det i förmiddags dags att bege sig till strövområdet/urskogen Vedema för att lägga spår. Jag fick för någon vecka sedan veta, att Kim och Eva även skulle anordna en kurs för Championhundar (förutom anlag- och öppenklass som dom har varje termin) och var då snabb att ringa Anki, för att kolla om hon var pigg på att hänga med.

Vi var på teori i torsdagskväll och la upp taktiken för våra övningar. Det kommer att bli långa spår 800-1000 meter med flera oblodade vinklar och återgångar. Vi kommer att gå spår som legat i 48 timmar. Vi kommer att ha öppen spårstart med sökruta á la SM-spår m.m. Det ska bli så kul!

När vi kom upp till Vedema var det fullt med bilar på parkeringen och massor av folk ute med sina hundar. Det var anlagskursen som också började i dag.

Vi i championkursen fick köra en bit bort till yttersta gränsen på området och sedan rakt upp i skogen för att lägga våra spår. Dessvärre hade det gått skogsmaskiner på vägen som var ordentligt nerkörd med djupa spår och hög mittremsa. Vi såg hur bilen framför oss slirade i det leriga väglaget, det var inte roligt att höra hur det rasslade under bilen, men fram kom vi.

Skogen var härligt rik på mossa, fåglarna sjöng och det var alldeles underbart stilla och tyst (förutom fågelsången då).

Vi blev tilldelad ett område var, jag fick nr 14 och fick besked om att lägga 800 m med 2 återgångar. Lite fusk är det, men jag har med min frilufts-GPS så jag vet hur långt jag går innan vinklar o dyl. Det var inte lätt att gå själv och lägga spåret eftersom man skall välja vart spåret skall gå, snitsla, bloda, dra klöven samt rita spårkarta.

Jag hade ett väldigt stort område till förfogande, men när man är ute i naturen så blir man blockerad och "drar" inte iväg så långt som man borde. Jag är inte nöjd med hur jag avslutade mitt spår. De 2 första raksträckorna gick kanon men sen gick jag för snävt.

Hoppas hunden  som skall gå mitt spår i  morgon ändå får ut något av det. En sak vet jag i allafall och det är att det är tillräckligt långt.

Molly var hemma hos husse då jag var i väg och blev förstås alldeles exalterad då jag kom hem och hon  fick känna lukten av blod och klöv.

Nu laddar vi inför morgondagen och hoppas på uppehållsväder på eftermiddagen då vi ska spåra. Jag vet att Molly skall gå ett spår som Kaj lagt. Han är en van spårläggare och skogsman så vi hoppas vi får något att "bita i".

Vi hörs i morgon då jag ska berätta hur det gick :-D