Här skymtar husen på vår gata i bakgrunden.
Där träffade vi så småningom på westien Nisse med matte. Nisse har drabbats av diverse krämpor på sistonde så vi gick i sakta mak och snusade länge på varje fläck som var intressant. Solen sken och fåglarna kvittrade och vi njöt allihop. Rätt som det var kom en bil rullande på promenadvägen - nu är det en vilsekommen gubbe som är ute och kör- sa vi till varnadra. Men farbron rullande ner rutan och undrade om vi sett hans jack russel som var på rymmen. Vi hade mött flera hundar med ingen ensam terrier och vi gick vidare.
Så småningom kom vi fram till en ganska trafikerad väg och där fick vi syn på en vit liten jack russel som sprang i full fart. Vi ropade på honom och han kom men ville då mucka gräl med Nisse, men när jag lockade på honom kom han fram till Molly och då grep jag tag i nackskinnet på honom, han hade givetvis inget halsband på sig.
Nu uppstod ett problem, eftersom vi inte visste var han bodde. Brevbäraren, som kom cyklande, visste inte heller och det var inte så lätt att bära 1 hund och samtidigt ha en annan i koppel. Vi ringde på i ett hus där vi antog det bodde hund i och bad att få låna koppel. Och minsann, matten där visste var den lille vite bodde så vi traskade dit med honom. Just då kom farbron hem och klev makligt ur sin bil. Han blev inte överdrivet glad över att se sin hund igen, utan sa bara att han var en j..la drulle. Poppe, hette jycken, och han var rätt nöjd med att vara hemma igen. Gubben hade inte vett att tacka ordentligt - eller var han förvirrad och chockad över att hunden var på rymmen. Så kan det gå.
Vi tyckte det var skönt att vi hittade hunden - man vet ju själv hur orolig man varit om ens älskling varit på rymmen bland trafik, vatten och skog.
Idag har vi varit ute med Rex i storskogen. Molly är vild och galen och längtar efter att få spåra och kanske snart får hon chans till det :-))