måndag 30 juli 2012

Nej, vi har inte....

....försvunnit ut i cyberrymden - bara haft bloggsemester och då först förbannat regnet och sen värmen. Tänk att man aldrig kan vara nöjd ;-)

Vi har varit på utflykter, haft barnbarnen på besök, grillat och gjort allt det där man gör på sommaren.Hilma har varit hos oss ett par dagar och då har vi gått tidiga morgonpromenader i den svala skogen.



Matten ville vi skulle posera á la Grabbarna Boys .......

...... men vi "kroknade" och stack innan hon var klar med alla sina inställningar.


Sen hittade hon en bänk som stod lite mer i skuggan och kommenderade upp oss på den

Det var inte roligare att sitta där än på det förra stället, men då........

.....tog hon fram en godisbilt och så blev vi glada igen.


Bäst som vi satt där på bänken kom 2 tjejer ridande på varsin häst. Vi satt fint kvar medan de passerade för vi är vana vid hästdoft eftersom min husse och Hilmas matte har hästar.





Sen skulle vi kolla om lingonen var mogna, men nej, de får nog hänga kvar i skogen lite till.

När vi kom hem blev det fika i uterummet och sen letade vi upp huset svalaste ställe och stannade där resten av dagen.

tisdag 10 juli 2012

Bröllopsdag

I söndags hade matte och husse bröllopsdag och då skulle det firas med en utflykt. SMHI hade lovat uppehållsväder och 24 grader varmt så vi slapp ha med extra kläder och paraply. Sköööönt.

Strax efter frukost satte vi oss i bilen och for iväg. Första stoppet blev Söderåsens Nationalpark vid Skäralid.


Där gick vi en av naturstigarna, lyssnade på fågelsången samt beundrade det dramatiska landskapet med bråddjupa stup och vackra vattendrag.

Efter en slurk av det kalla goda vattnet som matte hade tagit med for vi vidare mot Bosjökloster, som ligger mitt i Skåne på näset mellan Ringsjöarna, där husse hade beställt bord för lunch till oss.


Redan vid entrén hälsades hundar välkomna och här och var fanns hinkar med vatten utställt för törstiga hundar.


Denna hinken var speciellt avsedd för Molly och serverade tillsammans med mattes och husses lunch.
Det är så roligt och trevligt att man som hund är välkommen och att det tas hänsyn till ens välbefinnande.


Vi gick en sväng i rosenträdgården och fortsatte sen in i skogen för att kolla på den 1000-åriga eken.


Oj oj oj vad den var stor och alldeles urgröpt nertill. Den var så hög så matte hade behövt stapla 3 bilder på varandra för att få med hela trädet.
Vi promenerade vidare in i hjorthagen men såg inga hjortar, istället blev vi attackerade av små ponnyhästar som gick omkring i skogen helt allena och betade.



Fastän vi höll oss i skuggan mest hela tiden var det väldigt varmt. Som tur var hade matte med min kylduk som hon la på min rygg.


Det kändes skönt att få ligga i det fuktiga gräset med duken på ryggen. Medan jag låg där beundrade matte och husse utsikten över sjön.


Det var en härlig dag som vi bevarar i minnets arkiv.

tisdag 3 juli 2012

Sommarvarm

Vi ska inte orda så mycket om den bedrövliga sommaren - men Molly tycker i alla fall det är varmt så fort temperaturen överstiger 15 grader. Det behövs bara en ynka liten spricka eller ljusning i molntäcket så blir hon flåsig.


Titta här; Molly hur varm och trött som helst, vill ligga ner och helst också gå i vattnet medans Hilma är helt oberörd och har munnen stängd. Varmt med svart medans vitt svalkar, så är det ju med kläder också. Ja, ni vet vad jag menar.
Jag undviker att gå med Molly på öppna soliga platser, vi håller oss i skogen eller går svala kvällspromenader.

Häromdagen, då vi som väl var, var på hemväg efter er längre runda, började hon uppföra sig konstigt. Hon skakade på ena tassen och backade och fnös och skakade på hela sig. Jag förstod att hon trampat på något och fick syn på en stor humla som satt fast på tassen. Den "hängde" kvar trots att Molly skakade som bara den på tassen och då jag försökte slå bort den satt den fortfarande fast. Den hade nog tagit ett rejält bett om tassen för det krävdes ett kraftigt nyp av mig för att få den att släppa.


Stackars Molly ville inte stödja på tassen då jag manade på henne att fortsätta promenaden. Hon la sig ner och såg olycklig ut. Det gjorde nog ont för inte ens godismutor hjälpte. Det blev till att bära, tur hon gått ner 1,5 kg i vår, för hjälp vad jobbigt det är att kånka på 11,8 kg hund.
När vi kom hem la hon sig i sin favorithörna och somnade men efter en timme var hon pigg och all right igen.

För övrigt har vi det bra - läser, löser korsord och pysslar i trädgården där Agapantusen blommar för fullt. Här kommer ett litet smakprov.


Det var allt från oss, tag väl vara på er och njut av promenader med eller utan gula band.