lördag 27 augusti 2011

Åskmuller

Idag vaknade vi till ett åskoväder. Hela atmosfärden vibrerade, det blixtrade inte men mullrade alldeles förfärligt. I halvvaket tillstånd trodde jag mig förflyttad 15 år bak i tiden då flygflottiljen F10 var aktiv, och att det var ett stort Herculesplan eller dylikt som var på väg att starta. Åskan kom närmre och det började också blixtra och sen kom regnet. Molly var inte rädd, bara lite brydd, men satt för säkerhets skull i mattes knä och lyssnade. Det är värre då det blixtrar på natten då blir hon orolig. Efter 1 timme var det över och vi kunde gå ut vår morgonrunda.

I torsdags gick vi spåret som jag berättade om i förra inlägget. Det fick ligga i 18 timmar, det regnade lite på morgonen men vinden hade hållit sig lugn under natt och förmiddag. Husse var med och fotograferade (med en dåligt inställd kamera), här kommer lite bilder;

Här är vi på väg till start, uppsparket är vid tallen.


Första sträckan, Molly är ivrig och ringar i vida cirklar.


Nu är tempot bättre och hon spårar fint med bra nosarbete.


Här håller jag linan på 5 meters markeringen för att komma närmre Molly och ge henne stöd i spårarbetet.


Hon går direkt i spårkärnan, håller bra fart och vinklar vid trädet precis som hon ska!


Vi jobbar på bra och närmar oss spårslutet.


Jag är väl "sådär" nöjd, tycker hon kunde varit lite mer noggrann och inte flaxat så mycket. Klar 1:a men inget HP enligt mattes bedömning.

onsdag 24 augusti 2011

Trimning, lingonröra och viltspår

I måndags var det dags för fröken "lurvigpäls" att trimmas. Först fick hon sig ett bad hemma i duschkabinen. Det är ett förfärligt pipande när hon badar - så har det alltid varit - men hon går själv in i kabinen så det är nog mest trams det där att det skall gnällas. Det är Anki som trimmar henne, hon fixar till huvud och öron samt tassar och behäng, klorna får sig också en omgång.

Före

Arvid och Edvin blev överförtjusta då Molly kom, det skulle luktas på henne både här och där (mest "där"). Molly har nyligen löpt och doftar kanske fortfarande gott. Hundarna känner ju varandra sedan tidigare eftersom vi spårat mycket tillsammans och de finner sig väl tillrätta med varandra. Ankis hundar respekterar att Molly inte vill busa och leka.





Hon blev så fin efter trimningen, men ack så grå om öronen. Hon är ju inte mer än 6,5 år men ser betydligt äldre ut med sin silverfärg. Många som vi möter frågar (med ett beklagande leende) hur gammal hon är. De tror det snart är dags för henne att lämna in, men fysiskt är hon nog betydligt yngre än sin biologiska ålder.

Efter


Undrar ni hur det gick med lingonrörandet? Jo, jag hällde lingon och socker i min gamla Electrolux matberedare och då skötte det sig själv. Det var skönt eftersom det tog sin lilla tid. Jag fick 2 burkar frisk, god sylt som redan har avnjutits till middagsmaten.


Monogrammet på handduken är E K vilket var min mormors flicknamn, hon gifte sig 1920!


I går hade vi besök av barnbarnet Axel och hans pappa som nu tar ut sin pappaledighet och låter mamman jobba :-) Timmarna här gick fort, men ett besök på kvarterets lekplats hanns dock med.

Axel - snart 1 år


I eftermiddag har jag varit och lagt ett träningsspår till Molly som hon skall få gå i morgon. Vi har ju haft spåruppehåll i sommar, men nu är det dags att beställa några spår hos domare igen. Hon blev helt vild och galen då jag kom hem och luktade blod och klöv - så motivationen är det inget fel på. Spåret går i omväxlande terräng, över 2 vattenfyllda diken samt delvis på ett äkta viltspår. Jag noterade dessutom flera klövavtryck i mossan samt legor eller uppspark utmed vårt spår. Skall bli jättekul att se hur hon löser det i morgon!

Återkommer med rapport, hej so long.

söndag 21 augusti 2011

Lingon och öronfladder

I går kom äntligen sommaren tillbaka efter ett par dagars hiskligt oväder med regn och blåst. Vi kände för en promenad vid kanten av strandskogen vid Råbocka. Det är tyvärr hundförbud på badstranden fram till 15 september, men att stå uppe vid kanten av klitterna och kika på härligheten kan man väl få -  speciellt som det inte finns några badande just där.




Vi har haft Hilma boende hos oss i veckan som gått eftersom hennes familj varit på semester. Det har gått jättebra med hundarna, de har inte bråkat en enda gång - men å andra sidan har de heller inte lekt med varandra.

Jag tror hundar har någon slags telepatisk förmåga, Hilma kände redan i morse att det var idag hon skulle hämtas hem. Hon kunde inte koppla av efter frukosten utan låg på spänn i sin korg och lyssnade. Naturligtvis blev hon jätteglad då hennes matte kom.



Molly var nog lika glad över att bli av med henne och få ha sin matte och husse för sig själv.

Igår då vi var i skogen såg jag flera tuvor med lingon, men jag hade inte någonting med mig att plocka dom i. Jo, 1 st bajspåse, men den behövdes nog sparas om ..... Idag tog jag med mig en liten hink och den fylldes snabbt med härligt röda bär.



Jag har tänkt mig att råröra dom, har aldrig gjort det tidigare men hittar förmodligen recept någonstans, det skall väl inte vara någon större konst att fixa till 5 dl sylt!?

Det var gott om svamp också, men jag tror inte de var ätliga. Jag vill i alla fall inte testa på mig och min familj. Det gick folk och letade lite här och var, förmodligen visste de vad de skulle plocka eller låta stå.




Avslutar dages bloggande med lite öronfladder på stenarna utanför Magnarp



fredag 19 augusti 2011

Norge


I dagarna är det 1 år sedan Anki och hennes 3 cockerkillar och jag med min Molly for till Norge för att delta i Norsk Spanielklubbs 2-dagars ordinarie spårprov i Telemark.



Vi hade skickat in anmälan redan i mars, men när anmälningstiden gick ut, visade det sig att mer än 30 ekipage ville starta på de 15+1 spår som stod till forfogande. Det fick således lottas vilka som fick vara med.

I första omgången var det bara Edwin som fick plats men efterhand bokades det om och av så att alla Ankis' hundar kom med och Molly fick 1:a reservplatsen till lördagens prov. Dag nr 2 hade Molly och Edwin garanterad plats medans Arvid och Haakon stod som reserv.

Med en fullastad bil körde vi upp till Strömstad och tog därifrån färjan över till Sandefjord i Norge. Hundarna fick stanna i bilen och vi hade för avsikt att titta till dom då och då men personalen låste om bildäcket. Vi vädjade till en matros att låsa upp så vi kunde smyga fram till bilen för att kolla. Det väsnades om båtens motorer och krängde och gungade rejält men vovvarna sov. Efter 3 timmars färd körde vi i land och de fick komma ut och röra på sig.



Vi hade bokat stuga på ett friluftsområde med vacker natur och en brusande älv alldeles utanför dörren. Vi anlände framåt kvällen och gjorde oss hemmastadda.



Nästa dag strålade solen och vi for på en utflykt längs Uleforss slussar samt "rekade" var samlingsplatsen för spårprovet låg. Jag fyllde år och Anki bjöd på medhavd varmrökt lax med god sås och kallt vitt vin. Det blev en tidig kväll eftersom det var tävling dagen därpå. På natten vaknade jag av rejält regnsmatter på stugtaket, inte så bra med tanke på spåren.



Turligt nog strålade solen nästa morgon när vi i god tid anlände till provet och hälsades välkomna tillsammans med norska, danska och andra svenska deltagare. Jag fick veta att Molly troligtvis skulle få gå reservspåret om det inte behövde utnyttjas av någon annan vars spår blivit felaktigt lagt.



Eftersom Anki hade 3 hundar att gå med samma dag hade jag lovat henne att gå med en av dom, Arvid. Vi hade tränat tillsammans en gång och då hade det gått bra, så jag hoppades kunna föra fram honom till ett norskt championat.

På de norska viltspåren används ingen klöv i spåret, man blodar bara, klöven finns i spårslutet. Inget skott avlossas så man har ingen aning om når man närmar sig spårslutet. I spåret finns en sårlega som föraren och /eller hunden skall markera, för övrigt är spårlängden, vinklar och bloduppehåll ungefär det samma som vi har i Sverige. Spåren läggs av en spårläggare, domaren har ingen aning om hur det är lagt och oftast följer en aspirant med, således är det ett stort följe som beger sig ut i markerna.

Tyvärr gick det inte så bra för Arvid och mej i spåret. Han "ringade" väldigt mycket på 1:a sträckan eftersom det var väldigt "geggigt". Troligtvis hade det kraftiga regnovädret sköljt över och lakat ur blodet men vi gav inte upp utan fullföljde spåret. Trots det var blev det poängavdrag för ringadet och 2:an var ett faktum. Jag tyckte det var väldigt tråkigt att misslyckas med en annans hund, var rädd att Anki skulle tycka att hon gjort det bättre själv, men hon visste vi gjort vårt bästa för att lyckas.



Desto roligare var det att Edwin gick ett kanonbra spår och hade championatet som i en lite ask redan före lunch!

Molly fick reservspåret som vi gick sent på eftermiddagen i strålande solsken och  kraftig blåst. Spåret, som var lagt på ett kalhygge med en massa lösa klippblock i en brant terräng, var jättesvårt. Spårläggaren var en 15-årig tjej och vig som en hind ! Molly och jag kämpade på men det hjälpte inte, domaren bröt oss efter 45 minuter.

Nu var vi inte ensamma om att ha misslyckats, mer än hälften hade 0:at och det är ganska så vanligt på det norska proven. Som tur var hade vi en ny chans dagen därpå och då gick det kanonbra. Molly blev 3:dje bästa spårhund och det norska championatet var vårt!



Det blev till att fira då vi kom tillbaka till stugan. Husse hade skickat med champagne om utifall ..... Vi radade upp rosetterna och våra älsklingar på trappan framför stugan och njöt av framgången.


Vid hemresan dagen därpå körde vi över Svinesundsbron i stället för att utnyttja returbiljetten på den gungande Sandefjordsfärjan.

Den norska spårresan var ett härligt äventyr som vi sent skall glömma!


lördag 13 augusti 2011

Häng med till Magnarp

Idag beslöt vi oss för att åka bil några km norrut för att kunna promenera från Skepparkroken till Magnarp.


Vädret var lagom varmt och solen sken från en blå himmel med bara enstaka sommarmoln. Vägen går längs med Skäldervikens östliga kust (Bjärehalvön) och består mestadels av grusvägar. Det är lagom bebyggt längs havet, somliga hus är väldigt flådiga men det finns också gamla sommarstugor på jättetomter.


I bakgrunden syns Kullaberg med badorteran Arild, Rekekroken och Svanshall.



Nyponrosorna bär både blommor och frukt så här års och doftar härligt. Förmodligen döljer sin en och annan kanin också i snåren.


Efter någon kilometer kommer man fram till ett skogsparti som går längs med havet. Stigen ligger skyddad från vinden av en smal trädbarriär, man kan se och höra vattnet genom grenarna. Det är skönt att gå där under alla årstider, träden ger svalka varma sommardagar, skyddar från blåst under höst och vinter.



En lokal marinbiolog har anordnat en snorkelled i vattnet där röda bojar visar var intressanta observationer kan göras. Spännande om man gillar att dyka!


"- Snälla matte, vi kan väl bada här där det inte går några vågor."
Molly gillar att bada men vill helst inte få vatten i nosen. Oftast är det på-lands-vind hos oss och oroliga vågor i havet. Molly rusar glatt ut men vänder snabbt in då vågen kommer. Önskar vi hade en bra lugn sjö att bada i så hon kunde få simma.


Det går väldigt lugnt till idag då hon skall till att bada. Man kan väl närmast kalla det för "kärringadopp" hon böjer försiktigt på benen och badar mest magen. Svansen håller hon högt för att den inte skall bli våt.




"Min svans har blivit våt så nu vill jag opp"


När skogen tog slut öppnade sig landskapet och vi var framme vid heden i Magnarp. Det doftade sådär härligt av torr mark och goda örter som det bara gör i slutet av sommaren. Humlorna surrade och gräset böjde sig lätt i vinden.





Vi träffade på 2 tjejer som var ute med sin hästar, de stannade snällt då Molly och jag dök upp bakom några buskar.


I Magnarp finns en liten småbåts hamn och en av Mollys specialiter är att spatsera ner i vattnet vid rampen.


Där finns även en sandstrand men tyvärr har det samlats en massa svart illaluktande tång. Hoppas det blåser ut igen vid nästa storm.



Sjöfåglarna sitter och väntar ...... på vad?


Det var dags att vända tillbaka.


Ja, det var en härlig sensommardag vid Skälderviken. Hoppas vi får många fler sådana innan hösten kommer.


måndag 8 augusti 2011

Lingonröda tuvor



Så kul ni verkar haft det på Cockerpromenaden i Hovdala i går. Då jag läste att Carina skulle ordna en träff, så tänkte jag åka dit med Molly. Men...hon löper, är nog mitt i höglöpet, och det skulle nog ställt till det för alla.


Idag var vi ute i den stadsnära Nybroskogen och promenerade 1 timme. Nu vet jag varför joggare klagar på att hundar anfaller och jagar dom. Vi gick i godan ro,  Molly i sitt 5 m långa flexikoppel, då vi plötsligt hör ett pustande precis bakom nacken. Där kom en joggare på tysta, lätta fötter i full fart och inte saktade han ner då han skulle springa om oss. Vänta, sa jag, så skall jag hala in hunden. Han hade så klart musikproppar i öronen och hörde inte utan rusade vidare på den smala stigen. Molly blev nog lika överraskad som jag då han kom och men stannade snällt och släppte förbi honom. Jag kan förstå hundar som blir rädda då det kommer en karl i full fart i skogen och kanske rent instinktivt hoppar på dom eller blir triggad och vill rusa efter. Är de då dessutom inte kopplade kan det gå hur som helst.






I skogen var det sensommar med många röda fina lingon, björn- och rönnbär. Ljungen blommade och det var olika svampar lite här och var. Det går att klicka på bilderna så blir de både större och tydligare och då ser man också den gröna insekten som sitter på rönnbärsklasen!


Vi såg även ett rådjur som sprang tvärs över stigen en framför oss. Hann inte fånga den på bild tyvärr, men Molly hittade spåret där den stuckit in i skogen och snusade väldeliga. Givetvis fick hon inte följa efter den, det räckte nog med doften för att hon skulle få en kul upplevelse.


På morgonen då Molly och jag går ut träffar vi då och då på andra hundar eller katter. Ibland kan det "hetta" till vid något möte och då blir hon så upplivad att hon genast söker upp husse då vi kommer hem. Hon lyssnar om han är där uppe eller i sitt arbetsrum och rusar då dit för att liksom "berätta" vad hon varit med om. Har inget speciellt hänt på morgonturen bryr hon sig inte om var han är utan fokuserar på köket där frukosten skall serveras.

Ja, det var lite om vår dag idag, för övrigt har vi rensat ogräs och en gul blomma som sprider sig som en löpeld lite varstans, känns som om det bara är sådant i trädgården nu. Det blommar så fint på vår och försommar men sen........ inte så roligt. Måste nog ta mig en funderare och gallra bort en del så att jag kan få in lite sensommar-fägring också.

Nu är det dax att fixa middag, hej så long!