Iris-dagen

Idag har vi haft vårväder, solen har lyst och temperaturen låg på 5+. Vår i Skåne är lika med grönt gräs och brunt å-vatten. Att vattnet blir brunt är nog inte å konstigt då det rinner till största delen genom jordbruksmark på sin 83 km långa bana från Ringsjön till utloppet i Skälderviken. Hur som helst var det underbart ute och vi strosade omkring i 2 timmar och bara njöt.

Änderna simmade helst 2 och 2. Ser ni hur kärleksfullt hanen tittar på sin fästmö?

En som nog var svettig, var skarven, som satt och luftade armhålorna på en trädstam ute i ån.

Vi hade det som sagt skönt, gjorde små pauser här och var på bänkar som är utplacerade i naturen.

" Men vad i all sin dar" säger Molly och spanar bort mot stigen.

 "Är det inte en cockerspaniel som kommer där".

Jo, det var det, och jag håller med henne, att man tittar till lite extra för det är minsann inte vanligt här hos oss, att vi träffar på Sveriges 6:e populäraste hund då vi är ute och vandrar.

Det var en liten söt 1-årig cockerflicka vid namn Elsa som dök upp tillsammans med sin matte. Elsa har påbrå från våra trakter men är inköpt från en kennel i Kristianstad. Matten sa också att de sällan mötte cockerspaniels på sin turer.

Elsa var nyfiken på Molly och hade gärna lekt, men Molly är inte, och har aldrig varit, speciellt trakterad av närkontakt med andra hundar. Nosar gärna och visar artigt intresse men aldrig mer (tyvärr).

Vi promenerade 1 timme tillsammans i parken, kollade in alla grisar, höns, kaniner och getter och sedan var det dags för oss att gå upp till kyrkogården för att tända ett ljus på Mormor Iris grav eftersom det är hennes namnsdag idag.

Då vi kom hem dukades eftermiddagsfikan upp i uterummet där det snabbt blir varmt av solen. Efteråt vilade vi middag på soffan med den goa pläden på.

Nu hoppas vi på fler solskensdagar, för attans vad man blir lätt till sinnet en sådan här dag.

Har sett ljuset

Äntligen har vi solsken i vårt lilla hörn av världen. Jag tror det är första gången i år som solen lyst flera timmar i sträck och det känns verkligen skönt och är välbehövligt. Molly och jag är nyss inkomna efter en härlig tur i solskenet.

Snön som föll så ymnigt i fredags har snabbt smält bort men det är ganska så vått och slaskigt på småvägar och stigar. Massor av människor var ute på promenad och alla hälsade glatt och hade någon positiv kommentar om vädret. Fåglarna kvittrade i snåren med sitt typiska vårläte och handskarna åkte ner i fickan på hemvägen.

Nu hoppas vi på fler sådana dagar framöver för vi är så trötta på gråvädret. Jag tror det var Katarina som skrev i sin blogg att februari är sista vintermånaden  - men hos oss i Skåne är februari en vårvintermånad. 

Tjingeling, vi hörs en annan dag!

Friskis & Svettis?

Friskis ja, men svettis, nja inte denna veckan i alla fall, för usch vad jag frusit där både torsdag och fredag. 

Nyss hemkommen därifrån sitter jag här och värmer mig med en kopp varmt tea och har tagit på extra sockor på fötterna.

Yogan, som jag varit på idag, brukar vanligtvis hålla till i ett mindre rum med varmt trägolv och trevliga fönster där solen strålar in (helst efter det att vi gjort solhälsningen för att locka fram den). Dessvärre har det blivit så populärt att yoga, att lokalen inte längre räcker till. Kul förstås att det lockar så många och att nu alla får plats.

 Lite tokigt var det tidigare, då man för att vara säker på en plats, fick stiga upp mitt i natten för att internetboka den 2 veckor innan passet ägde rum. Det fanns 20 platser och dessa var redan bokade kl 7 på morgonen.

Nu håller vi till i stora gympahallen och den rymmer många men är också väldigt välventilerad.

I går var jag först på vanliga gympan, det var Ylva som höll i den och hennes pass gillar jag. Därefter var det dags för ett nytt program, Flexsoft, som påminner om ett uppspeedat yogapass. Musiken är livligare, tempot intensivare och rörelserna djupare. Har ännu ingen klar uppfattning om vad jag tycker - får ge det några chanser till. Men frös gjorde jag så till nästa gång får det bli både långärmat och långbent under de vanliga gympakläderna.

Ska det va så????????????

Nu väntar en rostbiff på att tillagas samt potatis och jorsärtskockor på att skalas eftersom vi ikväll väntar gäster. Alltid roligt att duka lite snyggt, tända ljus och mysa till det.

Trevlig helg alla!

Vår Skog

Oj,oj,oj vår fina skog, som var så härlig att promenera i, verkar snart vara ett minne blott :-(((

Här stod träden i lagom täta formationer och det var skönt att gå bland träden under varma sommarmorgnar eftersom de skänkte både svalka och skugga. Vägen ut från stan till vårt område var också väldigt vacker med den gröna skogen som plötsligt öppnade sig till ett villaområde.

 Jag kom i samspråk med en äldre man idag då jag stod och fotograferade eländet. Han berättade att för 45 år sedan såg det likadant ut, om än inte värre, för både 1967 och 1969 var det kraftiga stormar som decimerade trädbeståndet. Därefter planterades de här träden som nu inte stod pall för Simone och Sven. Dålig tröst att det blir bra om sisådär 30-40 år.

Inte nog med att träden knäckts och det blir fult och kalt, skogsmaskinerna lämnar också väldigt grova spår efter sig i naturen. Groparna blir vattenfyllda och det blir "oestetiskt" ute.

Usch, vad gnälligt det lät idag då. Bäst att sluta innan det blir mer av den varan.

Måste lägga till en bild tagen för exakt 1 år sedan. Då var det snö och ljust och fint och då blir också humöret på topp.

Hej so long, ses en annan dag!

Ja,ja....

...... Annika, lugn bara lugn, här kommer fler bilder från dag 3 och 4 i London. Tycker själv också det är kul att dokumentera vår resa, det blir som en slags dagbok som är rolig att bläddra i om ett tag och minnas.

Dag 3 började i de egyptiska rulltrappshallarna på Harrods. Trots att vi var där vid öppningsdags var det redan massor av folk. Jag läste någonstans, att på en vanlig dag besöks Harrods av 35 000 personer men då det är rea (som nu) kan det finnas upp emot 300 000 besökare där per dag. Trångt, trångt. Vi delade på oss och spenderade 1 timme där.

På bottenvåningen hade ett minnesrum för Prinsessan Diana och hennes boyfriend Dodi Fayed ställt i ordning. Ljus brann, fräscha blommor omgav deras porträtt och en slags kondoleansbok låg framme för att besökare skulle kunna skriva något minnesvärt. Det var mycket vackert och det hela förstärktes av en livs levande operasångerskas kraftiga stämma i en välkänd aria. (vilken kan jag dock inte komma på).

Efter Harrods begav vi oss med Tunnelbanan (vi hade köpt ett Oystercard för 30£ var - mycket bra och räckte gott i 4 dagar) till Covent Garden som är teaterkvarteren i London. Först besökte vi Saluhallarna som numera är restaurangtorg och var fyllt av ätande trots att det är "halvutomhus" och inte så varmt just nu.

Lite varstans uppträdde sångare, gycklare och diverse konstnärer men vi tyckte det var för kallt att sitta ner och äta så vi gick till en trevlig restaurang  som var fylld med gamla skådespelarbilder och andades teateratmosfär.

Vi hade köpt biljetter i en så kallad box på Leiceseter Squere till lördagsmatinéen på Mamma Mia. Salongen var gammaldags och fylld med stuckaturer och kristallkronor och det går inte att komma ifrån att man satt och tänkte på den teatern som det hade rasat ner utsmyckning på någon vecka tidigare.

Det hela avlöpte väl, förställningen var trevlig med bra skådespelare och välkända melodier. Jag tyckte dock att ljudvolymen var alltför hög. Skall ha öronproppar med nästa gång jag går på musikföreställning (det har jag sagt tidigare också men glömde bort att jag nog är lite ljudkänslig).

Det var den dagen och nu återstod bara 1 dag av vår resa. Vårt plan gick inte förrän 20.40 så vi hade hela dag 4 till vårt förfogande.

Först åkte vi ut till Tower Hill och tittade på den gamla fästningen som anlades redan på 1000-talet av Willhelm Erövraren. Vid mina tidigare Londonbesök har jag varit därinne och beundrat kronjuvelerna, korparna och vakterna de så kallade beefeaters. Nu nöjde vi oss med att promenera runt murarna och beundra "gammalt möter nytt", ni förstår vad jag menar då ni ser bilden nedan.

En promenad över Tower Bridge är förstås också ett måste då man är i trakten.

Solen sken och det kändes lite våraktigt i luften. I en rabatt hade de planterat ut penséer och kring Cesar-statyn vid den romerska muren blommade primulor i stora urnor.

Vi for tillbaka till Trafalgar Squere högst upp och längst fram (förstås)  i en röd Londonbuss! Vi glodde och glanade på allt så rutan framför oss immade igen. Det ser ut som om det är mulet ute, men det är bara vi lantisar som begapat utsikten ;-) Här syns den mäktiga St Paul's Cathedral.

Efter all den friska luften ute vid Towern smakade det gott med English tea på ett konditori. Flottast hade väl förtsås varit om man bokat bord på Ritz, Savoy eller något annat flådigt hotell, men nu blev det så här och det var jättegott. Vi fick lax- och gurksandwich, scones med goda marmelader samt små bakelser i olika utföranden.

De här godsakerna får bli avslutning på vår resereportage för middagen blev inte vad vi hoppats på.

Planet var 40 minuter försenat vid start men den förseningen kördes nästan in på hemvägen och vi landade snyggt på Kastrup 23.35 på söndagskvällen.

Med en sista bild från lobbyn på vårt mysiga hotell säger jag tack för att ni hängt med oss på vår Londontrip. 

Goodbye, see you later!

Mer London

Eftersom M och H ville se och höra mer om vår resa fortsätter jag här med ytterligare bildkavalkad. Håll till godo!

Efter en god natts sömn och innehållsrik hotellfrukost, begav vi oss med Tunnelbanan till shoppingkvarteren. 

Mest hägrade förstås Victoria Secret för tonåriga Emelie så det var bäst att bege sig dit först.

Där fanns mys- och underkläder, nattlinnen och morgonrockar i de mest skiftande tyger och utföranden. Största utbudet var trosor i spets och brodyr och så minimala i storlek att de knappast fanns. BH:ar fanns det också gott om i alla möjliga tänkbara färger och med mycket push up i.

Efter 1 timme därinne hade jag, men inte Emelie och hennes mamma, sett nog. Jag gick ut på Bond Street och kikade i alla de flotta affärerna, blev insläppt av snygga dörrvakter och nådigt expedierad av tjusiga biträden.

Efter 2,5 timmar hade Emelie tittat och köpt det hon skulle ha - och det var mycket!! Vi gick vidare ner till Picadilly Cirkus och Trafalgar Square för att kika på Eros och Lord Nelson.

Nu var vi ganska trötta men hittade en trevlig italiensk restaurang där vi serverades en krämig och god cabonara och lite gott vin. Sen var vi inne i ytterligare en massa butiker, precis som väldigt många andra- trångt med andra ord - men det var ju rea överallt med rejäla prissänkningar på ca 70%.

Här ser ni hur fint julskyltat det var på Regent Street. De hade verkligen tagit i överallt och i alla butiker.

Vid 20.00-tiden hade vi shoppat klart (för den dagen) och begav oss hemåt för middag på kvarterskrogen vid vårt hotell. Först var vi uppe på rummet och dumpade kassarna och som ni ser var det en hel del som hade inhandlats.

Så var dag 2 på vår Londonresa till ända och vi somnade ovaggade och drömde om alla spetsunderkläder på Victoria Secret.

London

I torsdags for jag med min dotter Sophie och barnbarnet Emelie till London medan husse stannade hemma och var hund- och hästvakt.

Vi flög med Norwegian 7.20 från Kastrup till Gatwick och var framme på hotellet redan klockan 10. Snabbt in med väskorna och sedan bar det iväg ut på stan. Solen sken och vi beslöt att ägna dagen åt sevärdigheter.

Först gick vi till Buckingham Palace där det var vaktavlösning under högtidliga former med pukor och trumpeter. Massor av helglediga engelsmän och tillresta fransmän trängdes med oss på trappor och statyer.

Vi promenerade på Princess Diana's Memorial Walk ner till Houses of Parlament och Big Ben. 

Efter ett besök på en mysig pub för lite lunch begav vi oss över Themsen för att få en åktur i London Eye. 

Dessvärre hade hundra- om inte tusentals andra beslutat sig för detsamma. Vi beräknade att köandet skulle ta flera timmar och det skulle bli mörkt innan vi hann upp, så vi "avstod".

Synd, för det var en av de nya saker jag ville uppleva i London där jag varit 2 gånger tidigare.

Vi kollade istället in Westminster Abby och gick sedan till premiärministerns gata. Tyvärr ville han inte släppa in oss eller för den delen några andra heller. Med andra ord, ett mycket välbevakat ställe.

Då var det trevligare att kolla in hästarna som bevakade en av regeringsbyggnaderna.

Trötta efter en lång dag, begav vi oss åter till hotellet som var av dendär riktigt mysiga sorten med högt i tak, stuckaturer, träpaneler, knarrande välbonade golv och toppentrevlig personal. Det låg precis utanför Tunnelbanestationen Gloucester Road i Kensington. Rekommenderas varmt!!

Kolla in foajén, ni förstår vi blev förtjusta då kom in. Lite Downton Abby över det hela.

Som ni ser var rummet väldigt stort så vi hade gott om plats. Jag tycker det är viktigt att bo bra. Vissa säger att man bara sover där, javisst men är rummet eller hotellet sunkigt drar man sig för att gå hem. Att kunna slappna av och ha det trivsamt är nog så viktigt även under semestern.

Reportaget från London med fler bilder fortsätter jag med en annan dag.

Tack Carina för tipset med webläsaren. Jag bytte till Chrome och bildpubliseringen gick galant!